Idag har jag roat mig med att skriva ett personligt brev och lägga upp det på en hemsida för offentliga jobb. Skrev även CV och massa skit men det var det personliga brevet som tog mest tid. Det är så viktigt på något sätt, om man uttrycker sig på fel sätt antar arbetsgivaren att man är allmänt efterbliven och anställer någon med bättre stavning istället. Jag skrev även ner massa bra egenskaper med mig själv som kan tänkas vara bra för en arbetsgivare. Känns lite som om man tror att man är störst, bäst och vackrast när man skriver det. Vill helst lägga till massa dåliga saker för att väga upp det men det kan man ju såklart inte. De dåliga sidorna kan dom få märka själva om de anställer mig. Och så länge jag inte är en seriemördare så gör det nog inte så mycket.

Skickade även in en ansökan till ett jobb, hoppas jag får det. Känner att jag skulle vara perfekt för det =)

Den här dagen har inte alls varit något bra, jag har så jävla ont i ryggen. Och jag vet inte vad det kommer från och vad det beror på. Helt plötsligt för ungefär en vecka sen var värken bara där, och sen dess har den alltid funnits där mer eller mindre. Idag är det mer, mycket mer. Kan knappt sitta, ändå har jag smörjt med zoon. Får ta en ibumetin oxå och hoppas det blir något bättre.

Det jobbiga är att jag inte vet vad det beror på, vad jag har gjort. Det kan ju vara något tillfälligt såklart, att jag suttit lite för mycket framför datorn till exempel senaste tiden för att jag gjort läxor. Eller så kan det ju vara träningsverk efter igår, men jag hade ju ont redan innan. Tänk om det faktiskt är så att jag gjort mig illa!

För någon vecka sen släpade jag en stor motor som skulle till soptippen. Det kan vara det. Den var så tung att jag själv inte kunde rubba den hur jag än bar mig åt. Min morbror och jag hjälptes åt, han bände med ett spätt och jag hängde i den, hur bra kan det vara?

Ärligt talat är jag rädd. Både mamma och pappa har/hade problem med sina ryggar för att de gjort sig illa som unga. Och sånt kan ju vara ärftligt, kanske inte att man gör sig illa men att man har en känslig rygg. Tänk om jag faktiskt får bestående men av det här. Tänk om jag alltid kommer ha ont av det här, som mamma.

Såklart är det säkert ingenting, men man vet ju aldrig. Och ärligt talat börjar jag bli orolig. Vad hemskt att ha ont jämt... Och jag som vill jobba som personlig assistent, tänk om jag inte kan det bara för att jag har ont i ryggen. Vad ska jag då göra med mitt liv?

Vilka skräckscenarion jag målar upp, men tänk om.