Det finns 2 sorters människor

Dom som föds utan hjärta och dom som förlorade det samtidigt dom förlorade en älskad vän

Jag tillhör alternativ nummer två...

Jag är trött. Känns som om jag inte sovit på flera dagar fast det bara var lite drygt 12 timmar sen. Men det såklart, man blir trött av o motionera. Idag har jag nämligen cyklat tur o retur till vingåker.. det är mer än en mil allt som allt. Eller ok, om jag ska va ärlig så var det inte bara jag som cyklade, mest Lisa faktiskt. Jag satt mest o filosoferade på pakethållaren. Fick så jävla ont i baken min.
Nu har jag ont i magen oxå. Men det har gått över tills jag står brud. Så brukar alltid farmor säga. Om jag inte fått höra det hela mitt liv så hade jag inte fattat vad  som menades med det. Skit samma...

Jag är så jävla trött på att betraktas som den "duktiga" flickan. Hon som är bra i skolan o alltid gör som dom vuxna säger.
Jag är inte så! Inte alls...

Jag vill inte vara henne, är inte henne. Dom flesta i min klass (eller fd klass) har fått för sig att jag är plugg. Rätta mig om jag har fel, men ett såkallat plugg ska väl bry sig om skolan, plugga, lyssna på lektionerna o inte skolka?

Jag är snarare motsatsen. Jag bryr mig inte ett skit om skolan, har nog inte gjort en läxa i hela nian och sitter mestadels o pratar bort lektionerna, jag lyssnar inte på vad läraren säger för att jag pratar eller lyssnar på en mycket intressantare kompis och skolka gjorde jag nog oxå alldelles för ofta.

Så kom fan inte hit o säg att jag är plugg. Det tar jag som en förolämpning. Enda orsaken till det är väl att jag var så i sjuan, inte plugg men iaf mer än nu. Men tro mig, det har gått över.

Men jag antar att jag kanske måste börja bry mig lite tills jag börjar på gymnasiet. Då spelar ju allt roll på nått sätt.

Jag hade ingen som helst motivation för att bry mig om skolan i nian. Jag hade redan bestämt mig för att gå en linje där alla kom in. Det enda som behövedes var godkännt i svenska/engelska/matte. Så varför skulle jag anstränga mig? Det spelade ändå ingen roll ju. 

Jag var nämligen så feg att jag valde samma linje som kompisarna. Jag hade 2 val, samma linje på 2 olika skolor. såklart tog jag den längst bort med krångligast väg (först buss o sen tåg) bara för att jag inte vågade gå ensam eller förlora mina vänner.

Från början var vi 5 tjejer som skulle gå Estet musik. Ella bytte skola, Kristin ska nog oxå göra det samtidigt som hon byter till ett annat program. Jag har gjort sent omval nu till Estet i k-holm o Lisa ska göra detsamma. Altså blir det bara stackars My kvar. Det värsta med det är att det var jag som övertygade henne om att gå på den skolan jag valde. Annars hade hon valt den i k-holm. kan inte låta bli att ha lite dåligt samvete för det..

Igår kväll skrev jag en väldigt deprimerande blogg om hur förjävligt livet är, olyckligtvis så var min dator inte i högform o lyckades radera hela inlägget. Jag gjorde yttligare ett försök med en ny blogg (inte lika bra) men inte heller det funkade. Det bevisar iaf att det inte var mitt fel.

Hatar när det blir så...

Hur som helst. Sitter just nu och väntar på att min ansiktsmask ska stelna. När man rör på näsan känns det helskumt :P Borde kanske gå o ta bort den nu... men som allt annat viktigt antar jag att det oxå kan vänta.

Idag har jag vart o hälsat på mammas föräldrar. Min syster Elin och mamma skulle kolla på bh till elin på stan och jag orkade inte följa med (har ju ändå inga pengar) så jag blev dumpad hos mormor o morfar. Det var trevligt där, kollade på när dom åt o sen samtalade vi och så fick jag kaffe. Elin o mamma kom tillbaka o så kollade vi på kort.

Jag är alltid rädd för att titta på kort. gammla kort är jag rädd att titta på för att jag alltid blir ledsen när jag ser dom. Alltid när jag öppnar ett fotoalbum så börjar jag gråta, jag kan inte hjälpa det. Det väcker upp så mycktet minnen. Jag tänkter tillbaka på hur mitt liv såg ut då o vad som har förändrats. Det är en hel del. Saker som inte borde fått förändras.

Men den historien får bli en annan gång..

När jag tittar på nyare kort så är jag rädd för att titta på det av den enkla anledningen att jag är rädd för att se hur jag ser ut. Att jag lyckats göra nån ful grimars som alla kommer skratta åt. Men det händer mycket mer sällan än jag inbillar mig. Oftast ser jag ut precis som vanligt.

Men nu ska jag ta o gå. Ska äta äpplekaka, det är faktiskt väldigt gott =)

Denna dag är en såndär dag som bara går. Den existerar men det händer inget man kommer komma ihåg. Dagen började bra, solen sken så jag la mig på en filt o halvsov ett slag. Men så kom molnen, jävla skit. Då är det ju ignen mening med o va ute, själv grejen är ju att man ska bli brun. Så om inte solen skiner så kan man lika gärna sitta vid datorn o tråka. Det är det jag gör nu.
Orsaken till att jag startade denna blogg var faktiskt molnen som kom o förstörde min dröm om att bli brun.

Jag har faktiskt haft en blogg på denna sida förut, eller egentligen två, men jag skrev aldrig i dom så dom är säkert borta nu. Nu tänkte jag göra ett nytt försök. Ska försöka ta mig tid o skriva nån gång ibland.

puss o kram <3