När jag vaknade imorse var jag, inte medvetslös, utan skitförkyld. Det var inte alls roligt. Jag måste ha blivit kall igår då jag badade flera gånger och ganska länge, hade sällskap av Christine och Erik i varsinn omgång (Lisa var oxå där, dock utan att bada) och det är ju alltid roligare att bada när man har sällskap. Så dagen har jag mest tillbringat i soffan sittandes framför datorn och kolla på film. Såg på American Pie, naked Mile och jag vet att det ska föreställa en komedi men jag skrattade inte en enda gång. Var bara massa kiss-och-bajs skämt, inte alls uppskattat då jag försökte äta samtidigt. Men mest av allt har jag gått och sett fram emot att någon familjemedlem skulle komma hem och ta med sig posten (våra brevlådor står borta vid badet nu) då jag inte orkade hämta den själv. Väntade på ett brev med ett kort på klassen från studentdagen.

Och när mamma kom hem fick jag äntligen se det! Var faktiskt riktigt bra. Hela klassen såg så stilig ut och alla killar hade kostym, alla såg ju riktigt bra ut för en gångs skull :p Det var två rader och i mitten av den stående raden stod jag. Av någon anledning hamnar jag alltid på mitten av klassfoton. Men det kanske är för att jag sticker ut så mycket från den övriga klassen, kanske då främst pga min ljusa hårfärg.

Hur som helst, att återse kortet och se hela klassen fick mig att inse hur mycket jag faktiskt saknar dom, och hur konstigt det är att jag kanske aldrig kommer att se vissa av dem igen. Nej usch. Just nu är det nästan så jag önskar att jag hade gått i skolan igen. Iallafall att det bara var sommarlov och att skola hade väntat i höst...

Dagen har tillbringats hos mormor där jag hjälpt henne med diverse, som ett slags sommarjobb. Åkte dit vid halv 10 och kom hem vid 7 så har inte hunnit med så mycket mer faktiskt. Mamma och jag var inne en sväng på banken för att lämna mina betyg i bankfacket oxå. Sen dess har jag suttit vid datorn. Har kollat runt på arbetsförmedlingen lite efter jobb och nu har jag väl 10-20 som jag borde söka. Men frågan är om jag egentligen skulle passa som nåt av det. Idag blev det iallafall inte så mycket med att skriva jobbansökningar. Hoppas jag har mer motivation imorgon. En som skulle vara ivägskickad till idag lyckades jag ändå skriva.

NU borde jag gå och sova. Imorgon bitti kommer det folk och ska besiktiga vårat hus, något som de gör för att kolla att det inte blev några skador på det sen allt vägarbete som varit här. Men även om jag borde sova vill jag inte alls. Vad barnsligt egentligen, nu kommer jag vara astrött imorgon istället.

Det är ju så jävla typiskt! En sak jag inte berättat är att jag träffade en kille ett par dagar innan studenten när jag var ute på Harrys med några kompisar. Han var verkligen jättesöt (och snygg!) och vi bytte nr. Eftersom jag hade så mycket med student just då bestämde vi att vi skulle träffas igen på söndagen, alltså dagen efter studenten. Jag skulle höra av mig till honom (tyckte iallafall han). Visst! Och det tänkte jag göra oxå. Problemet var bara att min jävla fittmobil gick sönder när jag vaknade på söndagen. Så jag hann aldrig höra av mig till honom, och hans nr fanns bara på mobilen. Alltså puts väck när den slutade fungera. Så med andra ord kunde jag inte höra av mig vilket resulterade i att vi inte har hörts på två veckor nu. Och jag som var så glad...

Idag umgicks jag med Natalie, vilket var hur trevligt som helst som vanligt, och då berättade jag av en tillfällighet om denna kille. Det visade sig att hon visste vem han var, att han var kompis till hennes kompis och att de dessutom träffats ett par gånger med andra kompisar. Fan vad surt. Om jag sagt det till henne lite tidigare hade hon kunnat skaffa fram numret till killen. Visst, jag kan väl kanske få fram det nu med med lite trixande. Men att gå igenom massa besvär för att höra av sig efter såhär lång tid känns bara... konstigt.

Jag är uttråkad! Det är skittrist. Jag har precis ätit mat och kollat lite på tv, nu satte jag mig vid datorn. Det finns egentligen ingen anledning till att stanna uppe längre, egentligen borde jag nog gå och lägga mig. Men jag vill inte sova, inte än. Även fast det inte finns nåt att göra förutom just det om man inte bara vill sitta av tid. Och det känns ju oxå meningslöst.

Men om jag ska vara ärlig känns ganska mycket meningslöst just nu. Det känns meningslöst att stanna uppe, men även meningslöst med att vakna imorgon. Vad finns det att göra då liksom? Jag går inte i skola längre, jag har inte ens lov. Jag är arbetslös på obestämd tid. Vem vet när jag får ett jobb? Och tills dess finns det inget att göra. Det är så det känns. Klart det alltid finns saker att fylla dagarna med, men just nu känns det mest som om jag går och väntar.

Jag hatar det, jag vill kunna njuta av sommaren och ledigheten. Men all dena oro gör mig galen. Jag är rädd att all min fritid inte är något bra för mig, jag gillar att ha fullt upp för att slippa tänka. Med inget att göra om dagarna finns risken att jag börjar tänka på massa igen. Sånt som gör mig ledsen. Har lyckats hålla mig på ytan ett tag nu, det har varit så mycket att göra att jag inte har haft tid att tänka på hur jag mår. Men återigen känns det som om jag börjar tappa balansen. Falla.  

Och så var jag hemkommen ifrån England. Fast det var i och för sig några dagar sen. Åkte tisdagen den 15 juni och kom hem lördagen den 19 juni (skriver för att komma ihåg senare). Det var verkligen skitkul! Hade inga direkta missöden heller utan allt flöt på som det skulle. Och vad mycket grejer det fanns att se i London. Sist jag var där för 2½ år sedan bodde jag och Lisa utanför London och åkte bara in dit en dag för att kolla runt. Nu insåg man hur mycket man missade, och vi missade förmodligen massa fast vi gjorde så mycket vi orkade. Vi såg Buckingham Palace, Big Ben, London Eye, Notting Hill, Camden Market, Madame Tussauds, Oxford street, Abbey road, Soho, Earls Court och mycket, mycket mer jag inte kommer ihåg för tillfället. Det var jättekul, vi picknickade i en park. Vi åt nästan på en Engelsk pub och vi var ute på en Engelsk klubb. Haha det rimmar. Nu hade jag tänkt att skriva vilket jag tyckte var roligast men jag kan faktiskt inte bestämma bara en grej. Men jag vet vad Christine skulle ha valt, Bid Ben (eller kanske klubben ;)?) Vilket tyckte du Lisa?

Hur som helst var det askul och jag ser fram emot nästa resa, även om det just nu känns som om jag aldrig kommer få ett jobb och att jag därav aldrig kommer kunna tjäna pengar att åka på en till resa för. Men även om det var jättekul så var det väldigt skönt att komma hem. Inte så att jag hade hemlängtan, men när jag klev ur bilen på min tomt insåg jag återigen hur mycket jag älskar mitt hem. Allt var så grönt och så fantastiskt vackert. När man lever med skönheten varje dag är den svårare att uppskatta, på så sätt är det bra att resa bort ibland och få lite perspektiv. Och varje gång man kommer hem så tänker jag samma sak, borta bra, men hemma bäst!

Herregud, imorgon åker jag till London!! Kan faktiskt inte fatta det. Känns lite skrämmande men såklart askul men mest overkligt. Känns nog verkligare imorgon när man sitter på flygplatsen. Hoppas verkligen det blir kul, men varför skulle det inte?

För jag har tagit studenten!!

Idag hade jag sovmorgon, något som var extremt välbehövt då jag igår var ute rätt sent igen med några klasskompisar på bland annat Harrys och dagen innan det var på filmkväll hos Ludde och även sov över här. Så att få sova ut i sin egen säng var extremt skönt faktiskt =) Ikväll blir det utgång igen. Jag vet, är extremt mycket utgång för mig såhär års, men det är ju faktiskt bara studenttider en gång i ens liv. Och om 3 dagar är det min tur, kan inte fatta att det gått så jävla fort. Jag är ju fan vuxen nu!

Men nu måste jag dricka upp mitt te och sen springa till bussen. Ber om ursäkt för att det inte blir uppdaterat så mycket på bloggen som jag skulle vilja men jag gör mitt bästa. Just nu satsar jag mest på att skriva ner vad jag har för mig så att jag senare i livet kan komma ihåg det. Och studenten VILL man minnas.

Men som sagt måste jag springa nu.

Hejdå =)