Fan vad kul det var igår. Mina vibbar om att det skulle hända något dåligt stämde inte, iaf inte på det sättet som jag trodde... Men så är det alltid.

Många delar runt detta är känsliga, därför går jag inte in på detalj. Om någon undrar något får den helt enkelt fråga. Jag tänker inte nämna allt.

Sammanfattningavis så kan jag säga att Lisa och jag hade lite drygt en halv sjuttis vodka som vi delade på. Vi blandade ut med sockerdricka och det smakade faktiskt ganska så bra. Sen hittade jag något annat skit som jag oxå drack endel av.

Vi åkte ut till Båsenberga i mullen. Jag och fyra av dom andra satt bak. Lite smått trångt. Lisa och jag var lite försenade till uppsamlingsplatsen och när vi väl kom dit hade dom andra redan tjuvstartat med drickandet.

I Båsenberga tände vi en eld. Vi satt på bänkarna där ute och drack. Det var riktigt trevligt.

Jag kände ingenting först men helt plötsligt så var jag i färd med att bestiga en kulle med Lisa, Kalle och Emil.

Dessvärre kom vi aldrig upp på toppen.

Det var inte så mycket gemenskap egentligen, alla råkade hamna med någon person och så umgicka man med den resten av kvällen.

Jag ska erkänna att jag inte kommer ihåg allt. Men det var kul iallafall. Vissa saker är jag tveksm till varför jag gjorde, men vad spelar det för roll?

Jag har märkt att jag blir väldigt utåtriktad när jag är full. Och så gör jag lite mer när jag är full än när jag är nykter. Men det är väl därför man dricker. För att kunna göra lite mer än man kanske borde, sen om man gör något dumt kan man alltid skylla på spriten.

Men detsåklart, det finns gränser även för det...

Som sagt detaljerna skiter jag i. Dom kan såra. Vissa saker är det bäst om man inte pratar högt om.

Puss o kram

Tack för en trevlig kväll kära vänner <3

Nu äntligen börjar jag känna mig bättre. Har nämligen vart sjuk halva torsdagen och hela fredagen. Fortfarande inte helt frisk, men tillräckligt för att festa med vänner i Vingåker ikväll... tror jag.

 Fan vad kul det ska bli.

Vi ska antagligen åka mulle till Båsenberga oxå, lagom olagligt.

Jag har dåliga vibbar om att åka mulle. Och mina dåliga vibbar har stämt förut. Det oroar mig. Hoppas att det löser sig.

För jag känner oxå på mig att vi kommer ha väldigt kul, det kan gärna få stämma.

Men nu ska jag gå och vara social mot mamma. Det känns som om jag sviker henne när jag gör såhär, inte berättar och så vidare. Jag önskar att jag kunde ha gjort det. Mycket skulle ha varit enklare då.

Som tur är vet hon att jag dricker, hon råkade hitta en flaska sprit när hon letade tvätt i mitt rum. Hon vet bara inte när jag dricker. Det kanske är bäst om hon inte gör det trots allt.

Det är så jobbigt när hon är besviken på mig, det är värre än när hon är arg.

Ännu en kort blogg. Har inte tid att skriva flera rader...

Ska bort snart, bussen går om en stund.

Idag hade jag utvecklingssamtal för första gången på duveholm. Gick bättre än väntat. Som tur var hade dom flesta lärare inte skrivit i all min frånvaro, skulle blivit kämpigt att förklara all den.

Den enda som hade skrivit upp allt var magistern på datakunskapen, varannan vecka var det skolk :P

Mamma blev lite butt så nu måste jag väl börja gå det oxå. Fasen.

Elin klampar på övervåningen, hon är oxå lite butt. Hon tycker hon ska få ha datorn. Men jag vill ha den.

Kanske bäst o ge henne den iaf, borde faktiskt göra det. För att jag är snäll... nu skrek hon oxå..

Var hos mormor i väntan på utecklingssamtal oxå. Det var trevligt att träffa henne. Men hon är inte sig själv, hon verkar ledsen. Vilket hon säkert är oxå... Det är tur att hon har oss, och det är tur att vi har henne.

Sitter i skolan. Fy fan för datakunskap

 Läraren är lite cp.

 Tur att Lisa finns, är social nån gång ibland till och med. Tack till henne, puss.

Jag vill hem och sova..

djupare blogg kommer <3

Nu känns allt sådär hopplöst igen. Som om ingenting någonsin kommer förändras till det bättre. Varför är det så? Varför känns det som om alla försvinner och att jag snart kommer vara ensam kvar?

Jag vill att det ska hända något. Något som kan få mig att se värdet i att leva igen. För just nu gör jag det knappt.

Varför  är livet såhär? Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill vara lycklig men jag bara gråter och gråter, kan inte sluta. Ingenting går någonsin framåt.

Jag försöker att på något sätt gå vidare, försöker att inte tänka på det hela tiden. Fast det är så svårt att undvika. Jag kan knappt tänka på något annat.

Jag hör orden som ekar i min skalle, om och om igen. Som om jag hade tinitus.

"Dom är borta"

Jag kan fortfarande inte fatta det, vill inte fatta det. Det gör för ont.

Jag älskar er Pappa och Morfar. Utan er kommer mitt hjärta att vara trasigt för alltid.

Jag vill bara sova, somna och aldrig mer vakna. Jag vill att livet ska vara som det är när man drömmer, då inte allt är konstant dåligt...

Jag hatar denna värld. Det kan inte vara menat att det skulle bli såhär. Att det var såhär man skulle känna.

Jag vill bara att allt ska kännas bra, men det kommer det aldrig mer göra. Inte så bra, för hur kan det?

Är det normalt att börja gråta när man träffar släkten?

Jag tycker så synd om dig. Jag vill så gärna göra allt bra för dig. Trolla bort alla problem. Men det kan jag inte, ingen kan det.

Han förtjänar dig inte, inte sen han gjorde så mot dig. Så jävla svårt är det faktiskt inte att bara öppna upp käften och säga något. Jävla idiot. Du förtjänar någon mycket bättre.

Du förtjänar den bästa. Det finns någon för alla, även för dig, även för mig.

Denna kille var inte den bästa, den bästa har du nog inte ens träffat än. Vem vet, kanske gör du det imorn. Kanske dröjer det. Men vad jag vet är att när han väl gör det, kommer in i ditt liv. Då var det värt all väntan.

Och jag finns för alltid här som din bästa vän. Jag lovar att göra mitt bästa för att leva upp till det.

Om någon vill veta vad jag gjorde igår så besök denna sida

http://dude.bloggagratis.se/

Jag skulle skriva om vad som hände igår men alla ord jag skulle skriva hade Lisa redan skrivit så detta blev enklare.

Sammanfattingsvis så hade jag och Lisa bestämt oss för att dricka, vi knallade ner till Vingåker för att kolla om det fanns någon levande själ ute och hittade Kalle, Robin och Emil.

Vi drack med dom och hindrade dom från att köra moppe. Sen krälade vi i gräset ett tag, skrek och körde runt i icavagnar.

Det var faktiskt jättemysigt.

 Sen blev det natt och pojkarna körde moppe hem. Ett under att dom kom hem levande. Men det tog en timme för Robin att köra hem till sig, en sträcka som vanligtvis tar ca fem minuter.

Lisa och jag gick. Båda två ville bara lägga sig i en buske någonstans och sova. Men vi tog oss hem. Det är oxå ett under.

P.S Undvik att använda Icas kundvagnar på ett tag D.S