Nu var det ett tag sen, så jag tänkte att det kanske var dags igen. Dessvärre orkar jag inte skriva så mycket så detta blir nog en inte alltför detaljrik blogg. Hur som helst...

Söndagen den 23: Klippte mig i fingret, vetifan hur jag lyckades... Jag skulle klippa kola och så slant mina fingrar så jag klippte mig själv istället. Det blödde som fan så mamma funderade på om det skulle bli tvungen att sys. Men vi tejpade ihop det så gott vi kunde och än så länge så sitter fingret på plats. Och det är ju bra :P

Förutom att klippa mig i fingret så klädde jag och Elin granen, paketerade massa godis och julpyntade halva huset. Sen var jag ju hemma hon Lisa på lilljul oxå. Jag fick en triangel, två halvor av marabou i olika smaker och ett halvt paket med tuggummin. Lisa i sin tur fick en pulka, en teckning och skumtomtar av mig. Vi blev båda mycket nöjda.

Julafton den 24: På julafton var allt som det brukade, för det är ju så det ska vara. Jag vaknade vid 7 och gjorde mig halvt iordning, sen öppnade vi endel presenter. Efter det åt vi frukost som av tradition bestod av den första julskinkan och macka till det. Då smakar det alltid lika gott med frukost.

Efter två mackor gjorde jag iordning mig fullt ut. Efter det var det dags att åka. Vi åkte först ut till kyrkogården och satte ljus och sa god jul till pappa och morfar. Dom bor nästan grannar nu...

Klockan var halv 12 var vi framme hos farmor och farfar, det är rekord i vår familj. Vi var till och med före mina kusiner och det var oxå första gången. Min familj var faktiskt ganska stolt över det.

Vi åt mat, pratade en massa och sen försvann Astrid (farmors syster) och Elin (min syster) ut från vardagsrummet, farmor var dom hack i häl. Från rummet bredvid kunde man höra farmors oavbrutna fniss och skrattatacker.

Strax efter det kom tomtarna in och började dela ut presenter.

Nu när jag är såhär gammal kan jag faktiskt förstå varför endel barn blev rädda för tomten, han ser ju ut som ett monster i sin hemska mask. Fast jag var iof aldrig rädd för honom, jag hade väl insett att han kom med presenter kanske...

Det gjorde tomtarna även denna gång och när dom väl gått så dröjde det inte lång stund förrän Elin och Astrid var tillbaka och öppnade sina egna presenter.

Sen fick vi fika en gång till och sen for vi iväg till mormors hus.

Där väntade redan min morbror, hans fru och deras lille Edvin på att vi skulle komma. Eller kanske inte Edvin... faktum var att det tog ett tag innan han vande sig vid oss. Han sprang runt i hela huset och ramlade titt som tätt på sin blöjbak medans vi andra lite halvt försökte titta på kalle ankas jul.

Vi fick fika så fort vi kommit och när kalle anka väl slutat så åkte min kusin med familj vidare. Elin och jag blev så trötta av allt ätande att vi somnade på soffan. Vi vaknade strax innan dom andra kusinerna kom.

Då öppnade vi mer presenter och sen åt vi mer mat. Sen var det dags att åka hem och jag kan tala om att jag sov gott den natten.

Tisdagen den 25: Den dagen hände inte mycket alls. Man tog sig tid att smälta maten och tänka på alla nya saker man fått. Det enda jag gjorde den dagen utöver det jag nyss sa var att bli med mamma in till onoff på mellandagsrea och titta på tv. Dessvärre ledde det inte till något köp. Mamma sa att hon blev så uppstressad av försäljaren som försökte sälja en alldeles för dyr tv till oss att hon till slut inte visste in eller ut. Och det kanske blev bäst så.

Onsdagen den 26: Mamma åkte återigen in till onoff, denna gång köpte hon en tv. 39 tum men inte alltför dyr, inte den som försäljaren sagt vart det enda rätta köpet.

Hur som helst så blev vi nöjda, vi ställde upp den och tittade på den i stort sett hela dagen. Onsdagen var oxå en degardag.

Torsdagen den 27: I torsdag var umgicks jag med Ida. jag åkte till henne, hon kollade på lite smått och gott på stan och sen åt vi på mcdonalds, där träffade vi även på Robin och Töny. Sen gick vi hem till Ida och fikade och pratade. När jag kom hem på kvällen från henne så kom Lisa över en sväng på besök. Det var en trevlig dag.

Fredagen den 28: Denna dag är jag totalt övertygad om att jag umgicks med Lisa, Emil var med oxå. Vi hade våra skäl att träffas... Dessvärre fick Emil punka på sitt däck så moppen blev stående vid badplatsen. Hans föräldrar orkade inte åka och hämta honom så han fick sova hos mig, då övertygade jag Lisa att oxå göra det. Det var trevligt, vi kollade på Titanic och åt chips och popcorn.

Lördagen den 29: Slätträff. Min morbror med familj kom och hämtade mig och Elin vid 12. Mamma var sjuk och kunde inte följa med.

Med på släktträffen var dock Roséns, dvs min morbror med fru och deras tre barn, min andra morbror, hans sambo och deras 11 månader gamla son, och mormor såklart. Jag saknade faktiskt att ha med mamma.

Edvin sprang återigen runt så mycket han orkade och stog på ändan titt som tätt. För det mesta var han åtföljd av någon kusin.

Vi åt mat, pratade och dom större kusinerna spelade kort (alla utom Edvin).

När klockan var halv 10 elelr nått åkte vi hem. Då var jag helt slut och nära på att somna i bilen.

Söndagen den 30: Idag altså. Idag har jag vart på bio med Lisa, Bee movie hette den och den var ganska dålig. Men jag hade en biocheck som gick ut imorn som ja ville använda och Lisa köpte en av Emeli på bussen för 50 kronor så det blev ju ganska billigt ändå. Sen åt vi massa popcorn och drack dricka, gick på toa på mcdonalds och åkte buss hem till mig.

När vi lagat mat och ätit den ringde Emil han frågade om vi skulle bli med till katrineholm. Lisa ville men jag var tveksam så jag följde med henne till bussen, sa hejdå och gick hem igen. Väl hemma kollade jag på American pie som mamma plockat fram och sen var det sen kväll och jag satte mig här.

Förresten ljög jag förut när jag skrev att det inte skulle bli någon lång blogg, detta var nog faktiskt till och med en av mina längsta. Jaja, livet bjuder på överaskningar och detta kan knappast räknas som en av dom.

Är ensam hemma hos Lisa, igen. Sitter här och tråkar och väntar på att hon ska komma hem från sin farmor och farfar så vi kan fira vår jul. Det ska bli trevligt. Undra vad jag får... jag är faktiskt vädigt nyfiken. Jag råkade se paketen jag ska få när jag la in mina presenter till Lisa på hennes rum. Då blev jag ännu mer nyfiken.

Imorn är det stora julafton, det ser jag fram emot. Man får alltid så mycket fint då, plus att man träffar alla släktingar som man inte umgås med alltför ofta annars.

Sen äter man massa julmat, det är stämningsfullt men inte alltför gott. Men det hör liksom till.

Förut idag var jag och handlade med mamma, det sista som inte blivit köpt tidigare. Julblommor, mer grädde att baka med, ännu mer snöre och lite annat smått och gott.

Sen skjutsade hon upp mig till Lisa, jag bröt mig in bakvägen, dumpade presenterna i lisas säng och nu sitter jag här.

Nu kom hon =)

Idag är en seg dag. Jag har inte lust med någonting. Skulle helst bara vilja gå i ide eller nått. Bara sova förbi denna hemska årstid och vakna lagom till min födelsedag eller nått (maj).

Fast jag vill inte bli sjutton heller, jag vill inte bli äldre. Jag vill bara leva i den åldern jag är, utan att åldras. Fast det känns inte som om jag lever nu iaf så det kanske skulle vara bättre att bara hoppa fram ett halvår eller tre, se om livet är mer värt att leva då.

Allt känns mycket värre på vintern, allt känns mycket värre idag. Fan vad jag hatar sånahär dagar. Dagar då alla tankar man tänker är negativa.

Jaha nu var det äntligen jullov, det har jag väntat på sen i somras.

Men det värsta med detta lov är såklart att det är så jävla kallt. Man börjar frysa så fort man sätter på sig ytterkläderna bara för att man vet att man snart ska ut i kylan. Så när man väl fått på sig alla tröjor och vantar och öppnar dörren hackar man redan tänder.

Trots allt detta känns det bra. Det är ju trots allt lov, i flera veckor dessutom =)

Tid att göra vad man vill, när man vill, om man vill. Och det känns bra.

Idag har vart en innehållsrik dag. Jag vaknade vid 11, vaknade och gjorde mig iordning på rekordtid. Sen for mamma och jag till katrineholm. Vi handlade julklappar till nästan hela släkten och sen köpte jag en till Lisa oxå. Dessvärre kan jag inte säga vad det är eftersom det då inte skulle bli någon överraskning.

Så nu ska jag bara köpa något till mamma sen är jag klar med allt köpande. Men jag har ingen som helst aning om vad jag ska ge henne.

Nån som har nått förslag?

Juste, vi köpte två granar oxå när vi ändå var igång. En till mormor och en till oss. Mycket vackra. Hoppas bara inte dom börjar barra för tidigt.

Snart är det jul :D Här bakas det julgodis för fullt och pepparkaksdegen blev nyss klar den med. Vad kul. Jul är kul. Och när julen väl är över så är det bara en vecka kvar tills nyår och det ser jag fram emot mycket det med.

Bara massa att se fram emot. Hoppas bara det blir kul oxå.

Snart kommer Lisa. Vi ska rota fram en gammal cykel och åka till Karl. Ca 4 km i ca 4 minusgrader, minst. Det kan bli kallt. Tur att det finns kläder.

puss på er

Sitter vid datorn och tråkar. Egentligen har skolan börjat vid den här tiden och egentligen så gick min buss för ca 40 minuter sen, men så går det när man missar bussen. Får ta nästa in som går om en halvtimme. Men då måste jag gå sista biten, men det är väl rätt åt mig.

Det värsta var att jag såg bussen åka förbi mig. Jag hade typ 10 meter kvar till busshållplatsen när bussen körde förbi i en alldeles för hög hastighet.

Men så är det alltid. Dom kör men gasen i botten runt kurvan och sen när dom upptäcker att det står någon och väntar så ställer sig chauffören på bromsen. Tack vare det så är det nästan omöjligt att bli sedd när det dessutom är mörkt ute.

Det var bara en parentes. Jag vet att det inte är orsaken till att jag missade bussen idag. Det är min jävla tidsoptimism.. eller vad det nu heter.

Jag tror alltid att jg kan hinna till bussen på 3 minuter, och då måste jag gå 600 meter först. Det är omöjligt om bussen inte är sen och om man inte springer, och det är väldigt jobbigt att springa så långt på morgonen. Trots det så gör jag det nästan varje dag. Jävla mycket motion jag får egentligen...

Det är konstigt hur allt kan slå om helt plötsligt. Idag hade vi obligatorisk köruppvisning med skolan, jag var allvarligt tveksam på att gå dit. Men jag gick, och jag stannade enda till slutet.

Anledningarna till att jag stannade var nog att jag inte ville lämna Lisa själv där, sen så visste jag hur gärna mamma ville se mig och hur stolt pappa skulle vart över mig.

Jag kunde nästan se honom sitta i publiken, jag önskar så att mina ögon inte ljugit.

Jag bara sitter här och gråter nu. Gråter alla tårar jag inte kunnat få ur mig tidigare i skolan. I skolan var jag glad, eller låtsades vara glad rättare sagt. Låtsades för mig själv och för alla andra. Även fast jag visste att jag hade all rätt att vara ledsen.

Allt kommer på en gång nu istället. Jag kan inte sluta. Jag vill inte vara såhär ledsen, men samtidigt vill jag aldrig mer vara glad.

Jag vet inte vad jag ska göra, inte var jag ska ta vägen. Skolsystern sa till mig när jag var där på en hälsokontroll som alla måste göra att jag kanske borde gå och prata med någon att "en tjej i din ålder ska inte behöva må såhär". Jag vill inte må såhär, men jag har faktiskt gått hos kurator. Men inte fan är jag lycklig och glad för det.

Jag tror faktiskt inte det skulle hjälpa. Men vad ska jag göra då? Funderar allvarligt på att börja gå på lyckopiller... det kanske skulle hjälpa.

För pappa skulle absolut inte vilja att jag mådde dåligt, inte för hans skull. Han skulle vilja att jag var lycklig, men det är bara så jävla svårt att vara det. Jag har faktiskt glömt bort hur det känns att vara det..

Imorgon är det nionde december... det säger inte dom flesta någonting, men mig säger det nånting. En hel del faktiskt.

Nionde decemder är den dag jag hatar mest av alla dagar. Den dag jag önskar aldrig kommit. Om den kommer imorn eller ej spelar egentligen ingen roll, det var för fyra år sedan som allt hände.

Det var den dagen som aldrig borde fått komma, den dagen som jag hatar mest av alla dagar. Dagen då mitt liv aldrig mer skulle bli som det vart innan.

Det var dagen jag blev faderlös...

För exakt fyra år sedan fanns det fortfarande hopp, hopp om att allt skulle bli bra. Visserligen så var pappa så sjuk att doktorn sa att det skulle krävas ett mirakel för att han skulle överleva. Han kunde inte sitta upp, inte prata, han var inte ens vid medvetande sista tiden. Han bara låg i sin säng, och jag vet inte ens om han var medveten om att vi satt bredvid honom alla dagar.

Jag hade aldrig en chans att fråga honom. Jag sa till honom att jag älskade honom. Men hur kan jag vara säker på att han hörde?

Men han var vid liv, och även fast hoppet nästan var ute så fanns där hopp. Ett hopp som skulle slockna så fort jag vaknade dagen efter...

Det är därför jag inte kan vara glad den nionde december. Inte vill vara glad. Om jag mot all förmodan skulle le så hatar jag mig själv för det. Jag vill inte le, inte på pappas dödsdag.

Då vill jag bara gråta, försvinna. Gömma mig för allt och alla. Allt som gör mig illa. Gömma mig för sanningen, jag önskar bara att det hade gått.

Men samtidigt så vill jag inte glömma. Att glömma skulle vara som att bränna alla kort man någonsin tagit, alla rader man någonsin skrivit.

Att glömma skulle vara som att börja om från noll igen, utan något facit i handen. Jag vill inte börja om, vill inte leva ett annat liv. Jag önskar bara att allt vart annorlunda i livet jag fått.

Allt jag önskar är att pappa och morfar vart här. Att dom aldrig behövt lämna oss. Det är det enda jag någonsin bett om...

Morfar blev på många sätt som lite av en extrapappa för mig. Även fast han aldrig blev min pappa Mats så blev han istället väldigt mycket morfar Sven.

Enda sen morfar dog har jag insett att det nog aldrig var meningen att jag skulle få ha en pappa. För alla som jag någonsin sett som pappa har dött. Jag vill aldrig mer vara med om att någon jag älskar dör. Jag tror faktiskt inte att jag skulle klara det.