Och nu har min mobil dött, jippie!! När jag vaknade imorse hade den stängt av sig och ville inte starta. Det var inte fel på simkortet heller som jag trodde, satte i det i mammas mobil och då startade den på en gång. Det innebär att mina två senaste mobiler (av tre) har exakt samma problem. Den här mobilen kan man inte skylla på utslitning heller, den är ju typ ny. Jag hatar Sony Ericsson, ska aldrig mer köpa en mobil av deras märke.

Det värsta är alla saker som kanske kommer försvinna om inte mobilhelvetet startar, de flesta telefonnummer har jag redan lagt över på mitt simkort, men har endel nya jag inte vill ska försvinna och som nu riskerar att göra det. Plus massa annat som inte får försvinna! Hoppas att bilder och sånt sparas på minneskortet och inte mobilen då allt ligger där och jag inte lagt över nåt på datorn.

För tillfället använder jag Elins gamla mobil, eftersom min gamla inte heller funkar av samma fucking orsak som den nya inte gör det. Jävla skit.

Den här dagen har varit rätt dålig. Visserligen fick jag gjort en grej jag tänkt att jag måste göra länge, men det betyder ju inte att det var kul för det. När jag kom hem hade min mobil laddat ur sig. Och när den gör det vill den inte starta sen. Tror jag har nåt fel på mitt simkort, var nämligen såhär med min förra mobil oxå men då trodde jag bara att det var mobilen det var fel på. Men icke. Eftersom jag levt med det problemet flera år nu har jag blivit rätt van att aldrig stänga av mobilen och ladda den innan den dör, men när man (som idag) råkat glömma att ladda den i tid eller använt den lite för mycket och inte har möjlighet att ladda den, ja då blir det ett problem. Hittills har den alltid startat, men det är ingen garanti på att den kommer göra det i fortstättningen. Och det kan ta timmar innan den går igång.

Men var ju inte det jag skulle haka upp mig på. Det var som sagt sak nr två som gick dåligt idag, om man inte räknar med själva skoldagen som var skitseg. Denna känsla som nu infunnit sig kan ha göra med min rastlöshet blandat med trötthet. Det är ingen bra kombination. Att vilja göra massa saker men orkar inte, frustrerande.

Hur som helst, dålig dag. Och ja, man får klaga ibland!

Nu såhär på vårkanten är det så mycket man vill göra. Vårkänslorna sätter fart och man får mer energi och lust att göra saker än man hade på vintern. Så är det iallafall för mig. Och i och med att rastlösheten växer när man inser att det inte är så mycket vår som man vill tro så växer oxå planerna på vad man vill göra. Och det är endel! Jag vill åka till London, gå på festival i sommar, åka utomlands till nåt varmt land i höst, med mera. Och innan dess vill jag leva, inte vända på varenda liten slant och lägga undan och spara dom. För nu vill jag gå ut med kompisar, festa, shoppa, göra saker! Allt jag inte gjort förut. Älskar att känna så samtigt som det är väldigt frustrerande när man inser att man faktiskt inte har råd. För även om jag sparar på alla pengar så kommer jag inte ha råd med allt jag vill göra, så är det bara. Sån tur har jag inte. Mitt enda alternativ för att kunna göra det är att skaffa ett jobb. Ett alternativ jag för första gången överväger.

Men frågan är om jag kan, jag bor i ett litet samhälle där arbetslösheten är hög och många måste pendla till sina jobb. Det är många som hamnar före mig, och jag kan inte pendla. Inte efter skolan på kvällar och helger, det går inte. Jag kan flytta eller eventuellt pendla när jag slutat skolan, men nu pratar jag om jobb NU.

Får tänka vidare på det här. För jag vill ju göra allt, men nu känns det som jag måste prioritera något väldigt. Mer än jag vill. Och jag vet, då återstår jobb. I någon form. Kan ju vara att man hjälper någon man känner, vad vet jag. För tror inte det finns så mycket. Om inte någon vill donera pengar till mig, det tycker jag verkar vara en bra ide, frågan är bara hur man hittar någon sådan rik, generös typ. Någon som vet hur?

Någon som vill anställa mig?

Igår var jag, som de som läste mitt förra inlägg säkert redan vet, arg. Fick skriva om en halv uppsats till ett skolarbete bara för att jag råkat spara i en tillfällig mapp. Och visst finns det dom som på en gång vet hur man ska göra för att åtgärda det. Men jag är inte en av dom och när jag listat ut vad som hänt och hur man skulle åtgärda det var det redan försent.

För är det något jag hatar så är det att behöva skriva om saker jag redan skrivit. Särskillt när det redan första gången man skrev det inte var speiellt kul. Sen när man ÄNTLIGEN blir klar och klickar ner sidan så försvinner helvetet. Och så är det ju så att när man sen skriver om en grej blir det aldrig lika bra. Har hänt någon gång när man sitter och skriver en blogg oxå att man råkat trycka på "tillbaka" och så vips är inlägget borta. Inte så kul då om man skrivit rätt mycket.

Men nu ska jag fortsätta arbeta mig neråt i min stora hög med läxor. Inte så underhållande kanske. Men jag kan glädja mig med att det regnar idag, för en gångs skull är det en positiv sak. Då har jag inte det där suget efter att vara ute, och jag skulle inte få för mig att åka någonstans heller, jobbigt att gå i regn. Känner mig alltid bara så jäkla seg när det är lågtryck. Altså passar det utmärkt att göra läxor. Även om jag hellre bara skulle vilja tippa ner i soffan och slå på tvn. Ska försöka stå emot den frestelsen. Önska mig lycka till =)

Är så jävla sur, sitter här om skriver OM mitt arbete i Religion angående döden. Men det är mitt eget fel, det vet jag. Men har gjort samma jävla misstag förut, det som är det jävliga. Fy fan. Och det är ju inte precis så att jag älskar Religion sen innan heller. Jag HATAR Word, iaf just nu.

Vad var då felet? Jag ändrade inte vart jag skulle spara innan jag stängde ner Word, så nu är det borta. Puts väck. Och ja, jag har letat. När jag flyttar hemifrån ska jag bosätta mig i en koja i skogen, utan någon jävla dator, ännu mindre Word. Lovar!

När jag ligger i min säng och håller på att somna är den tiden på dygnet jag tänker "bäst", det är då tankarna vandrar som bäst och man kommer på intressanta saker. Det svåra är bara att komma ihåg dom till dagen efter. Igår låg jag  hur som helst och tänkte på folk som har allvarliga ätstörningar, typ anorexia. Kan ha att göra med att vi skulle ha prov på det dagen efter (altså idag). Frågan jag ställde mig var, kan vem som helst få det?

Först och främst måste man ju ha ganska lågt självförtroende, om inte annat tvivla på att man duger eftersom man går så långt att man svälter sig själv. Och det var mitt nr två om ifall alla kan bli det, har alla verkligen vad som krävs för att kunna göra en sån sak? Svälta sig själv altså. Vad jag undrar är altså om vem som helst kan svälta sig själv frivilligt eller klarar vissa inte det? Vissa kanske vill men inte kan liksom. Känns som om jag svamlar, kom trots allt att tänka på det här när jag i stort sett sov. Men kan vara trevligt att få höra vad andra tycker så kommentera gärna.

Jag hade oxå en slags ätstörning förut, om jag inte fortfarande har det... Hur som helst yttrade den sig så att jag inte ville äta. Inte för att jag trodde att jag var tjock eller att jag inte dög, det hade mer att göra med att jag inte ville leva längre. Därför fanns det ingen anledning att äta. Det enda jag kunde tänka när jag såg maten på min tallrik var "Pappa åt inte, så varför ska jag?" Detta ägde runt i den mörkaste preioden i mitt liv, när jag var 12-13 år gammal. Att pappa inte åt för att han först fick dropp när han var sjuk och sen dog ville jag inte tänka på, jag hade totalt tappat livslusten. Men vem gör det inte efter en sån sak?

Igår var det äntligen dags för utekväll i Norrköping med Natalie och hennes kompis Ullrika, något jag sett fram emot i flera veckor. Blev lite orolig igår ett ögonblick för att det inte skulle bli kul, inte för att jag trodde det, utan för att det fanns en risk (om än väldigt liten) att det skulle bli så och att alla förväntningar då skulle vara bortkastade. Självklart blev så ej fallet och jag hade en toppenkväll där. Var första gången jag träffade Ullrika då och var lite nervös med hur det skulle gå (skulle ju trots allt bli tvingade att umgås och sova i samma rum) men det gick oxå jättebra.

Först var vi på någon krog, sen skulle vi försöka hitta till en annan i andra änden av stan, gav upp och gick direkt till ett dansställe istället. Vi hade tänkt att gå till fler ställen men hade så kul där med massa trevligt folk och tiden gick så fort och helt plötsligt var klockan tre och allt stängde.

Tror jag lyckades sova 3 timmar inatt, så idag har jag varit lagom trött. Bestämde mig därför tidigt för att bara vara hemma ikväll.

Kollade på melodfestivalen med min familj och hade det mysigt. Blev dock väldigt besviken på att Anna Bergendal vann, hade många låtar jag tyckte var bra mycket bättre än hennes. Jag tyckte att Andreas Johnsson var bäst. Men jaja, tydligen var det många som tyckte bäst om henne och så stort fan av melodifestivalen är jag faktiskt inte. Även om det är lite kul att kolla på finalen.

Men nu ska jag ta och sova så jag kommer upp någon gång imorgon. Då är det söndag, redan. Känns som den här helgen snart är slut, och jag har inte ens fattat att det är lördag än.

Hoppas ni får en bra kväll och godnatt =)

Vem tyckte ni var bäst i melodifestivalen förresten?

Och igår fyllde mamma år, men hade för fullt upp den dagen för att hinna skriva nåt inlägg om det. Eftersom släken var där redan på helgen och mamma kommer hem så sent om dagarna efter jobbet bestämde Elin och jag för att ge mamma hennes presenter redan på söndagen. Men kändes ju lite tråkigt att inte ha något att ge när hon faktiskt fyllde år. Då kom vi på den briljanta idén att överraska henne med fin mat och levande ljus som stod på bordet när hon kom hem. Så det var hennes present igår. Det tror jag hon uppskattade lika mycket som presenterna dagen innan, för då var det ju oväntat oxå. Det känns så bra att göra saker för dom man tycker om, man får så mycket tillbaka bara genom att de säger tack och menar det.

Jag älskar min mamma.