Vilket är mitt turnummer? Den tanken slog mig helt plötsligt. Jag skulle vilja säga 4, det känns rätt. Av en massa djupa anledningar såklart. Turklövern har ju 4 blad plus att det känns som en mer ovanlig siffra än 3. Dessutom, på den gamla goda tiden när min familj var komplett, då var vi just fyra.

 Hoppas bara att lyckotal fungerar, skulle kunna behöva lite tur nu...

Nu är det bara en halvtimme kvar tills huset ska släckas ner. Tills dess ska jag titta på tv och sitta vid datorn med alla lampor tända (eller inte). Jag tänker nämligen överdriva och stänga av allt sen. Iaf är det så jag har tänkt och då tänker jag gå och lägga mig. För fy fan vad jag är trött nu! Kommer nog bli ännu värre sen när man måste sitta här men stearinljus som snor allt syre.

Och så var det dags. Ikväll mellan kl 20.30 och 21.30 ska hela världen stänga av sin ström för att göra världen lite bättre. Eller iaf demostrera. Jag misstänker dock att väldigt många inte tänker bry sig om detta med den vanliga inställningen "Vad jag gör spelar ändå ingen roll, jag är bara en droppe i havet". Men det är just det som är grejen med idag, om alla hjälps åt så blir det många, då händer det något och det blir en förändring. Många droppar små blir till en stor å.

Hoppas nu bara att alla tänker som jag och tänker sitta här i mörker. Det kan bli som ett trevligt strömavbrott då man kan spela spel och prata. Något man alldeles för sällan tar sig tid med i vanliga fall.

Snön vräker ner

tidellipum

Allt mer ju mer

tidellipum

Allt mer ju mer

tidellipum

Det snöar

Och nästa vår

tidellipum

Om bra det går

tidellipum

I min tår

tidellipum

Det töar

Hur länge ska det behöva vara såhär?

Hur jag än gör så blir det inte bättre.

Vad ska jag göra?

Jag orkar inte mer.

Och så var helgen slut. Det känns lite tragiskt. Som tur är har den varit rätt bra. Och det är ett steg närmare Påsklov oxå. I fredags/lördags var jag hos Emil, sen då på morgonen gick vi promenad i vårvädret. Det var varmt och skönt och jag fick för mig att det skulle hålla sig så. Så idag klättrade Lisa och jag upp på Hökberget, då började det snöa istället. Så nu är det vinter igen... Det är ju fan.

En annan sak som hänt som är positiv är att min lilla 6 dagar gamla kusin har fått ett namn. Vilgot ska han heta. Ju mer jag tänker på det, desto mer tycker jag om det namnet. Det är annorlunda. Till skillnad från mitt namn Sara, ett av Sveriges vanligaste namn. Men jag tycker om det oxå. Skulle absolut inte kunna tänka mig att heta något annat.

Den här dagen har varit omtumlande. Känslomässigt. Iallafall kändes det så när jag kom hem och var helt slut. Är det fortfarande... borde sova. Hur som helst. Imorse var jag väldigt upprörd. Arg som ett bi på en viss Somebody i min klass (inga namn näms). Väldigt irriternade i situationer med grupparbete när en person vill bestämma precis allt och inte lyssnar på några förslag. När man försöker får man "Sluta tjafsa", precis som deras sätt alltid är den rätta. Tror jag fortfarande är lite upprörd faktiskt. Det jag försöker säga är att det INTE är grupparbete om en bestämmer allt. Så det slutade med att jag tog alla uppgifter och gjorde min egen version på arbetet.

När jag lugnat ner mig och skolan var slut åkte vi tre tjejer i klassen till stan. Där blev vi förföljda av en väldigt läskig man. Väldigt obehagligt!

Han började gå efter/bredvid oss när vi fortfarande var utomhus. Han hade ett väldigt konstigt leende på läpparna och tittade på oss. Så vi svände in på kappahl, nerför rulltrapporna. Det gjorde han med! Det är svårt att återskapa den typ av panik och rädsla vi kände under den tiden. Och när vi lyckats skaka honom av oss kändes det som om han letade efter oss... Det var det obehagligaste på länge. Vi tog första bästa buss hem. Kändes tryggare när man var hemma och kunde låsa dörren.

Nu ska jag sova. för som sagt,det har vart en jobbig dag. Hoppas på imorn istället =)

Jag vet inte varför det har blivit såhär. Förlåt. Vet inte vad jag ska säga. Allt har blivit så konstigt och jag vet att det är mitt fel.