Var i Norrköping idag och handlade kläder idag. Det är lycka för mig. Iaf tillfälligt innan man inser hur fattig man blivit. Jag önskar att jag var rik, då skulle jag kunna köpa allt jag ville, och det skulle inte vara lite det!

Så denna dag har vart ganska bra, även fast jaf blev helt slutkörd av allt gående. Det kändes lite som att vara på semester, jag och min lilla familj åt på pizzeria och gick och åkte bil i en stad där vi inte hade en aning om vart vi var påväg. Visserligen ligger Norrköping kanske bara 8 mil från mitt hus men vi är aldrig där så det blev en liten utflykt ändå.

 När jag kom hem provade jag alla kläder och visade upp dom för mamma, och lyckades sedan jag kliva på en fästing full med blod. Det var äckligt, inte att rekomendera! Sedan kom Lisa över en sväng med en mycket dyrbar men hemlighetsstämplad last. Jag åt en macka med mamma och snodde datorn från Elin och så hamnade jag hux flux här. Trevligt =) Men nu måste jag höra av mig till stackars Emil. FÖRLÅT!

Ta mig till kärlek ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans

Och så var midsommar förbi och likaså sommarsolståndet eller vad det nu heter. Det innebär att vi här uppe i Sverige åter går mot kortare dagar med mindre sol och fler stjärnor. Vår sol blir åter svagare och gör oss inte längre lika bruna som på försommaren. Men vad spelar det egentligen för roll? Den syns ju ändå aldrig till nu för tiden. Det enda man ser är moln, moln och åter moln. Om det inte är natt såklart, då ser man ingenting.

Midsommaren var bra, jag stannade hemma från Vagnhärad iår och tillbringade istället kvällen i Brevens bruk. Först kändes det allmänt misslyckat men allteftersom kvällen gick och det kom mer och mer folk och även jag började känna av mer av det jag druckit blev det riktigt roligt. Jag dansade och skrattade och träffade både folk jag kände och såna jag aldrig sett förut. Dagen efter var en allmänt seg dag, en sådan man måste få tillåtas att ha efter en helkväll ute.

Igår var så den ljusaste dagen på hela året, olyckligtvis hade jag glömt bort det och stannade inte ens uppe hela natten som man kanske borde. Istället körde jag bil halva dagen och blev skitbra. Efter det var både mamma och jag helt slut.

Nu är klockan alldeles strax 12 och det är redan kolsvart ute. När jag lyfte på gardinen ut mot trädgården såg jag ingenting. Var det så mörkt igår med? Eller har det blivit mörkare så fort? Jag kommer faktiskt inte ihåg, men det skulle vara konstigt om det faktiskt stämde. Man inbillar sig alltid att man ser saker som egentligen inte finns. Iaf jag. Inbillar mig till exempel att det visst var dagsljust vid denhär tiden igår. Även fast jag vet att det inte stämmer. Men vad jag vet är att för varje dag som går blir dagarna allt mörkare och nedräkningen mot vintern allt kortare. Bäst att njuta av sommarn så länge den varar. Ska börja med det imorn. För trots att det är molnigt och regnar så tycker iaf jag att det är bra mycket bättre än vilken vinterdag som helst.

Vem kan segla för utan vind?

Vem kan ro utan åror?

Vem kan skiljas från vännen sig utan att fälla tårar?

Jag kan segla för utan vind

Jag kan ro utan åror

Men ej skiljas från vännen min utan att fälla tårar

Aldrig, aldrig!!

Klockan är nu exakt 00.00, det betyder att det är någon som tänker på mig. Undra vem. Kanske är det bara jag igen...

Jag hatar mig själv. Jag hatar att jag inte känner som jag vill känna och jag hatar att jag nu sårat en av de personer som står mig närmast. Varför är det aldrig som i sagor? Där prinsessan träffar prinsen och så lever dom lyckliga i alla sina dagar. Och jag hade ju nästan min saga. Jag hade en prins och jag fick vara prinsessa men ändå så kändes det inte rätt. Varför känns det aldrig rätt när man vet att man inte kunde få en bättre kille? Varför kan man inte bestämma vem man blir kär i?

Här tänkte jag bara svara på en kommentar till min förra blogg. Anledningen att jag inte började övningsköra förrän igår är den att jag och min familj inte haft en fungerande bil förrän nu. Vår förra bil pajade i September förra året, strax efter det att jag gått övningskörningskursen som man numer måste gå. Men jag hann faktiskt övningsköra en gång innan den slutade gå (och nej, det var inte mitt fel). Sen dess har min familj lånat mormors bil så fort vi skulle någonstans i väntan på att mamma skulle hitta en lämplig bil till oss, dock har ju jag och Elin åkt mycket buss oxå. Bilen vi nu har köpt oss fick vi för ca en vecka sen och det har inte blivit av att övningköra förrän just igår. Av någon anledning tyckte mamma det var onödigt att jag körde i mormors bil, vad mormor tyckte om saken vet jag faktiskt inte. Och så enkelt var det :P

Första riktiga sommarlovsdagen idag :D Det är mulet och har åskat. Jag har ont i huvudet och känner mig allmänt seg. Men sen ska jag få övningsköra bil, det ser jag mycket fram emot. Typ alla jag känner ska vara upptagna hela sommaren med diverse resor och jobb. Det är skit egentligen med tanke på att jag kommer att ha ännu mindre att göra då. Men det är väl bara att ge sig fan på att det ska bli kul så kanske det blir det oxå. Förresten har jag fortfarande inte bestämt vart jag ska vara på midsommar, känner på mig att det kommer bli så att vi bestämmer det klockan tio på fredag och då när vi väl kommer fram till det stället så är det bästa redan över. Men nu är jag negativ igen. Fan. Måste koncentrera mig på det bra som händer och inte det dåliga. Jag ska ju som sagt få övningsköra! Och det har jag ju sett fram emot i typ ett år. Dessutom är det första dagen på sommarlovet. Kan det bli bättre? Hela sommarlovet framför mig ju. Fast ja, det kunde vart bättre, det kunde till exempel vart sol. Men det försöker jag att inte tänka på.