Idag kunde jag varit på Skögsröjet. Det är jag inte :p Alla saknade pengar och/eller lust att gå och ska jag vara ärlig sörjer jag det inte heller. Visst, lite tråkigt är det att inte vara där när det nästan hade blivit tradition, men det är jävligt dyrt så det kändes knappt värt det.

Satt hemma och kollade på film med mamma istället. "Det nya landet" heter den. En av mina absoluta favoritfilmer. Visserligen har jag rätt udda filmsmak, alla brukar tycka filmerna jag älskar är tråkiga. Så av den anledningen brukar jag undvika att kolla på sånahär filmer med kompisar. Denna film är dessutom en gråtarfilm, vilket gör det ännu känsligare. Som tur är gråter mamma oxå jämt när hon ser på film.

Hur som helst rekomenderar jag den starkt! Och sen hoppas jag att alla som var på skogsröjet idag inte tjatar om hur jävla kul det var där för då kommer jag säkert ångra mig att jag inte åkte även om jag inte alls gör det nu :P

Puss!

Idag har jag och Lisa bakat våran sedvanliga cheesecake. Har stått i frysen i 3 timmar nu så är väl klar om några timmar till. Så blir att äta den imorgon istället. För att fylla ut tiden och få nåt att äta idag så gjorde vi även en äpplepaj. Den blev god. Har bakat och ätit så mycket blåbärspaj sista tiden att jag nästan tröttnat på det. Får ha uppehåll ett tag.

Min extremt jobbiga granne Per kom oxå förbi ett tag och snokade runt lite och delade med sig av information (skvaller) om andra grannar. En sak som är jobbit med vissa människor är att dom aldrig fattar när det är dags att gå. Han är väldigt mycket så.

Hur som helst var det återigen en lagom lång dag i skolan idag. Började 12 och slutade 2. Blir så innan alla lektioner hunnit sätta igång. Men jag klagar inte. Det är väldigt slappt men jag är trött iallafall. Har väldigt ont i benen oxå av någon anledning, känns ungefär som växtvärk. Men skulle väl vara konstigt eftersom det var ca 5 år jag växte sist. Men man vet aldrig, hoppas inte iaf. Jag vill inte bli längre :p

Och igår var jag hos Hampus, var lika trevligt som vanligt. Dock glömde jag min ros igen. Men jag tror den trivs där, det skulle jag göra.

Kärleken är som en ros.

Vårdar man den inte så dör den.

Fick nyss reda på att jag är ledig imorn. Fan vad skönt det ska bli! Eller egentligen har jag en lektion vilket är ensamble men lyckades slippa den med löften om att träna på låten hemma istället. Lagom anträngande altså. Så imorgon ska jag ta en riktig sovmorgon. Det ser jag fram emot då sova är en av mina favoritsysslor :p

Jag överlevde första dagen i skolan. Yey! Och det var faktiskt inte så hemskt som jag trodde. Kändes helt okej faktiskt. Får se hur länge den känslan håller i sig :P

Förresten har jag bestämt mig för att bli s.k "plugg" nu lagom till trean. Det är så jävla tråkigt att ha en flera meter tjock hög med läxor och uppgifter i slutet på maj. Det är ju då man vill vara ledig! Så nu ska jag vara så duktig att jag gör grejer när jag får dom och inte väntar. Ska försöka iaf. (Det kommer aldrig gå om jag känner mig själv). Men denna blogg får iaf vara en påminelse för mig själv. Våga Vara Plugg! VVP.

Till Lisas kommentar: Jag vet att jag var negativ, men ibland så måste man få vara det oxå. Jag tycker om att visa känslor helt enkelt. När jag skrev inlägget höll jag dessutom på med musikteoriläxan, det kan göra vem som helst på dåligt humör. Det borde du oxå veta. Nu är jag inte alls lika negativt inställd till allt längre.

Och ja, det är bara 10 månader kvar i skolan. Men jag vill inte ut i arbetslivet heller. Jag vill bara frysa tiden. Men som du redan påpekat, det är omöjligt.

Och imorn börjar skolan. 10 veckor av lov tar slut ikväll. Jag vill inte!! Visst, första dagen går väl an. Då är det trevligt att träffa alla kompisar igen som man som vanligt lyckats tappa kontakten med över sommaren fast man sa att man inte skulle göra det. Första dagen är ett trevligt återseende innan lektionerna börjar och man får massa läxor och prov.

Sen inser man att man ska träffa samma personer varje dag i ett helt år med ingen som egentligen vill vara där. Min klass består av 18 skoltrötta personer som bara är där för studiebidraget. Och jag är skoltrött redan innan skolan börjat. Det är då man inser hur jävla mycket bättre det är med sommarlov! Dessvärre inser jag det redan nu. Vilket betyder att inte ens imorgon kommer bli kul. Jag vill ha mer sommarlov! Mitt allra sista sommarlovs allra sista dag går mot sitt slut.

Och förresten ljög jag om att läxorna kommer sen, för jag har läxor redan nu. Sånt jag inte orkade göra förra året som jag måste få klart nu. Ämne: Gehörs-och musiklära. Och jag fattar ingenting! Om jag inte klarar det här får jag streck i hela kursen och då har ett helt års närvaro varit till ingen nytta alls.

Fan vad negativ jag är känner jag. Men att skolan börjar imorn när jag trivdes så bra med lov samt att försöka göra en läxa man inte ens fattar titeln på gör mig verkligen inte på bra humör.

Idag (igår) var det dop för min lille kusin Vilgot. Det var en jättefin cermoni i en mysig liten kyrka. Och Vilgot är en helt otroligt glad unge och skrattade och log hela tiden. Hans fullständiga namn blev Vilgot Sven Wallén. Sven efter min morfar. Stackars morfar som aldrig fick se Vilgot. Men jag hoppas att han på något sätt var där ändå idag. Jag vet hur stolt han skulle varit.

Jag och Elin sjöng en sång till Vilgot i kyrkan. Skymtar för en stund med Uno Svenningsson. Lyssna på den, den är bra. Iaf när man lyssnat på den några gånger. Det var jättekul att bli tillfrågad och att få göra en sådan grej. Var lite orolig att jag inte skulle hinna lära mig sången på så begränsad tid då jag aldrig hört den förut och det är en rätt svår låt att lära sig. Men det gick faktiskt bra. Tydligen så stod Karin och grät och Magnus var inte långt ifrån han heller (Vilgots föräldrar).

Väl hos min moster och morbror blev det ett jäkla liv med drygt 10 ungar med hur mycket energi som helst som sprang runt och skrek. Och då har jag bara räknat dom under 10 år :p Mina större kusiner var oxå där, lika knäppa som vanligt.

Små barn är mysiga, begränsade stunder iaf. Somnade som en stock på vägen hem dock.

Varje gång jag träffar mina små kusiner så får jag sådan lust att bara ta med dom hem. Dom är ju så underbara! Men sen när man kommer hem så inser man hur jävla trött man är, inser hur trött man skulle vara om man aldrig kunde "komma hem" till ett lugnt ställe.

Men nu skrev jag en lång blogg igen. Även fast jag ville att denna skulle bli kort. Men jag orkar verkligen inte skriva om så det får vara som det är så får alla de som orkar läsa den ha överseende.

Grattis pappa på din födelesedag.

Jag önskar så att jag kunde fått säga det till dig. Gett dig en kram.

Men vissa drömmar är inte menade att slå in, vissa saker är inte rättvisa och vissa saker kommer man aldrig över. Jag kommer aldrig komma över dig pappa. Du var det bästa jag hade.

Jag älskar dig så.

Jag saknar dig så.