När jag gick till och från jobbet idag kände jag för första gången att hösten var här. Visst har jag sett det förut och vetat om det, men idag var första gången jag verkligen kände det. Det var så kallt i luften, sådär fuktigt och rått som det blir när det blir kallare. Och så blåste det. Jag trodde nästan jag skulle frysa ihjäl på vägen!

Så imorgon blir det halsduk (sjal snarare) och vantar. Möjligtvis en längre tröja och ett par andra skor. För det är bara att inse att hösten är här på allvar nu. Snart kommer frosten och med det vintern!

Nu låter detta väldigt negativt, men det är det inte. Faktum är att jag längtar lite till vintern. Jag tycker tiden i advent är så mysig. Det är brinnande brasor, levande ljus, lukten av pepparkakor och nejlikor och känslan av att vara inomhus i ett hus omringat av mörker, kyla och snö.

Den känslan har redan infunnit sig hos mig, trots att det bara är september. Men ju längre advent man kommer, desto starkare växer sig känslan. Hoppas verkligen att denna vinter blir lika fin som den förra var!

För övrigt kan jag konstatera att jag är väldigt dålig på att uppdatera min blogg. Men så går det när man försöker få tiden att gå ihop. Det är mycket roligt som håller på att hända, framförallt kanske en. Så ärligt talat har jag inte tid att ha dåligt samvete över mitt dåliga bloggande, i mitt huvud rör sig andra tankar.

Så, jag bloggar när jag får tid. Tills dess, ha det bäst alla ni som fortfarande läser!

Jag fick en impuls att skriva en blogg såhär mitt i natten. Jag tänkte passa på att berätta om min helg.

Helgen börjar på fredagen, det tycker iallafall jag och eftersom jag numer är ledig på fredagar känns det ju ännu mer som helg då. Hela min familj har varit sjuk i veckan och även jag fick vara hemma från jobbet onsdag-torsdag. På fredagen kände jag mig dock nästan frisk så jag passade på att städa huset och färga håret. Blont igen såklart men jag hade utväxt. Så när jag på kvällen gick ut med Natalie kände jag mig extra fin. Det blev en trevlig kväll, trots att vi inte kom in på Harrys som vi hoppats på. Vi träffas ju inte så ofta längre så det var jättekul att bara träffas och prata. Eftersom det var längesen jag var ute var det kul att komma ut och träffa folk med. Träffade på Lisa, Christine och Erik bland annat, men jag visste redan att de skulle vara där.

Efter viss övertalning fick Natta mig att gå med till ett bord med ett par killar. Jag kände egentligen inte alls för det men de visade sig vara treviga att prata med och vi fick kul. Den ena killen bjöd på en flaska vin som vi delade på. Han var trevlig att prata med och jag var trevlig tillbaka men jag hoppas verkligen att han fattade att jag bara var vänskaplig och inget annat.

Hur som helst, dagen efter (i lördags) vaknade jag upp vid halv 2. Och på kvällen åkte jag och Lisa til Christine för filmkväll. Och filmkväll blev det! Vi kollade på 5 filmer, den sista tog slut vid ca 5 på morgonen. Det var jättekul. Och kul med en filmkväll som innehåller mer än två filmer och slutar klockan halv 12, våra filmkvällar brukar vara så klena. Men inte denna gång :)

Idag har jag bara tagit det lugnt, vaknade återigen vid halv 2, så jag har vänt något på dygnet. Imorgon ska jag vara hemma. Plugga lite trafikteori hade jag tänkt. Träffa Erik också förmodligen. Det ska bli kul! Det var längesen det bara var han och jag som umgicks.

Men nu är det hög tid att sova, Godnatt alla som fortfarande är vakna:)

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur jag hittat något dött och halvruttnat på min tomt utan att kunna identifiera vad det var. Kan nu meddela att mysteriet med vilket djur det en gång varit är löst. Det var en hund, eller snarare en tax.

Min grannes tax hade försvunnit för 2-3 veckor sedan. Hunden hade fel på hjärtat och behövde hjärtmedicin dagligen för att överleva, så om den inte ramlade i sjön och drunknade så dog den av en hjärtinfarkt eller liknande.

Det var tre veckor sen som sagt, vilket betyder att hundstackaren legat där ett tag. Det förklarar både stanken och skicket den var i när den hittades. Uppsvullen, äten på och oidentifierbar. Mina grannar hade till och med hunnit skaffa en ny hund på den tiden.

Hur som helst är taxen borta nu, de kom och hämtade den igår och skulle begrava den på sin egen tomt. När jag berättade om det här i mitt förra inlägg skrev jag att jag "inte skulle röra den för alla pengar i världen" och jag tycker synd om dom för att dom tvingades till det. Samtidigt skulle jag absolut inte vilja att mitt eget husdjur skulle behöva ligga och ruttna bort sådär. Så jag hade gjort samma sak själv, men det är ju ändå tråkigt att behöva hitta sin hund i det skicket.

Något djur hade dessutom släpat det upp ändå från sjön (det fanns släpmärken på marken efter det) och det är säkert 20 meter. Dessutom låg inte taxen kvar på samma ställe när de hämtade det som när vi hittade den. Något djur verkar ha haft fullt upp med att skaffa sig ett förråd inför vintern!

Nej usch! Jag är bara glad att det är borta så jag kan slippa tänka på det och behöva oroa mig för att se det igen.

Idag har jag varit sjuk btw. Kämpade verkligen imorse för att finna ork till att åka, men det gick inte. Jag var uppe ett par timmar innan jag gav upp och sov sen till halv 3. Resten av dagen har jag tillbringat i soffan tittandes på tv. Det är en precis lagom sysselsättning när man är sjuk.

Men nu ska jag sluta skriva, det här var meningen att bli ett blogginlägg, inte en bok! Men jag vet, jag har skrivit längre, myckte längre.

Krya på mig och alla andra som är sjuka!

Det äckliga hände när jag och mamma plockade svampen. Mamma hade gått på jakt efter mer svamp i den "skog" vi har som avskiljare mellan vår tomt och grannens när jag plötsligt hör henne skrikandes springa ut på gräsmattan. "Det är något dött där inne" sa hon och såg ut som om hon skulle spy. Jag fick med ens upp massa bilder av mänskliga kroppsdelar och trots att jag egentligen inte ville se vad det var började jag gå in i skogen. Jag är alldeles för nyfiken av mig för att kunna låta en sån sak bero, jag måste se med egna ögon. Mycket riktigt, där inne låg det någonting, vad det var (eller en gång varit) gick inte att avgöra. Det var något ruttet, det både såg man och kände man på lukten, med massa flugor surrandes omkring. Kadavret var en knapp meter långt och ganska tjockt utan (eller med ytterst kort) päls, med brun-grå-röd färg. Trots att jag trodde att jag skulle spy fortsatte jag kolla, vad i helvete var det? Den saknade huvud och hade inga ben. Det såg ut som en huvudlös säl!

Ärligt talat är mysteriet med vad det kan vara fortfarande olöst. Det var för stort för att vara en katt. Kanske att det varit en stor hund eller ett rådjur. Jag vet inte. Och det stör mig! Vad som stör mig ännu mer är vetskapen om att vad-det-än-är så kommer det få ligga där tills naturen själv brutit ner den. För jag skulle inte för alla pengar i världen ta på den!

Nej usch, det var äckligt! Om någon i mitt närområde som läser denna blogg saknar sin hund eller bara är nyfiken på vad allt ståhej rör sig om så är ni välkomna att höra av er, ta en titt själva.

Nu ska jag göra lite nytta framför datorn och sen tänkte jag sova, jobb imorgon.

Godnatt.

Det här inlägget skulle egentligen behöva delas upp på två, just därför att jag har två olika saker att berätta, en äcklig och en vardaglig. Jag börjar med den om min vardag: (det äckliga följer i annat inlägg, allt för att underlätta)

Idag har jag haft min första dag på mitt nya jobbschema där jag jobbar tre dagar i veckan istället för 5. Det innebär att jag är på jobbet tisd-onsd-torsd och är hemma måndagar och fredagar. Detta kom jag fram till tillsammans med min ena chef. Jag förklarade situationen för honom, att jag är villig att ge jobbet en andra chans men att det samtidigt är jobbigt att pendla och att jag vill ha tid för annat, såsom att ta körkort. Detta hade han full förståenlse för, och även de kommer tjäna på om jag skaffar det i framtiden.

Så till poängen, jag har varit hemma idag. Det var väldigt skönt även om jag inte fick ett dugg gjort av det jag hade tänkt. Eller jo, jag städade lite i mitt rum, det var det enda.

Sen har jag hunnit med att plocka kantareller på tomten med, det känns lite lyxigt att de växer i trädgården faktiskt! Det var jättemycket med svamp iår också, blev nästan ett helt durkslag fullt.

Fortsättning följer...

Kom precis till jobbet. Jag är först på plats efter han som låser upp, men det brukar jag vara med tanke på att mitt tåg kom in för en halvtimme sen.

Idag är jag extremt trött, och inte alls på humör för att jobba. Jag är så extremt omotiverad och är arg på mig själv för det, samtidigt så var jag motiverad i flera veckor. Men gör man noll framsteg under tillsäckligt lång tid blir det effekten, dessvärre.

Men jag försöker, och jag är trots min omotivation stolt över att jag har varit här så pass lång tid, visat mig vara så envis. Det trodde jag inte om mig själv. För trots allt, det är ett gratisarbete som tar upp hela mina dagar. Jag tycker det är synd egentligen, för jag hade nog kunnat tyckt att det var kul. Det är rätt fritt, och jag tycker om arbetskamraterna. Det är egentligen bara den lilla detaljen som kallas lön, men den är ack så viktig.

Så nu känns det som om jag står och trampar vatten, jag vet inte vad mitt nästa drag kommer bli men jag vet att om jag inte bestämmer mig snart kommer jag bli tvingad till ett beslut. Jag måste bestämma mig, och senast imorgon, jag hatar det!