Vad vissa personer är efterhängsna, vissa fattar verkligen inte när tiden har gått ut. Och i detta fall var det längesen. Och ett nej är alltid ett nej. Irriterande. Är det så svårt att fatta att jag kanske har bättre saker för mig och att jag kanske har gått vidare på dessa år?

Så, nu har jag äntligen ringt till Läppe camping och talat om att vi inte kommer kunna vara trubadurer där iår som vi var förra året. Vilket faktiskt är lite tråkigt, var en upplevelse att få göra det samtidigt som det var kul att tjäna egna pengar. När jag ringde och berättade nyheterna lät han (ägaren) nästan besviken. Han frågade till och med om ingen annan kunde hoppa in istället om vi inte kunde bli just de vi varit förra året. Ett tecken på att han tyckte vi var bra iallafall =)

Om jag ska vara ärlig känns det lite tråkigt att inte kunna göra det här iår, särskillt som jag inte fått tag på något annat jobb. Ska ju såklart fortsätta söka men risken finns ju alltid att man inte får något och får gå arbetslös.

Tror faktiskt inte att jag skulle hantera arbetsöshet så bra, jag skulle bli extremt rastlös av att bara gå hemma. Skulle ju inte ens ha råd att ta mig någonstans då buss kostar och jag inte precis bor i en stad. Skulle nog inte orka cykla flera mil varje dag heller, då jag dessutom alltid varit ganska dålig på att cykla av någon anledning.

Ännu värre skulle det vara om alla man kände fick jobb. Såklart vill jag mina vänner det bästa men jag skulle bli fruktansvärt uttråkad och skulle känna mig väldigt ensam. Till slut skulle jag bli så jobbig att ingen skulle orka umgås med mig längre, och då skulle jag bli ensam på riktigt!

Nej usch vilka skräckscenarion jag målar upp. Får verkligen hoppas att jag får ett jobb iallafall tills hösten. Men man vet aldrig, det är det som är det jobbiga. Jag undrar verkligen hur mitt liv ser ut om ett halvår...