Det är inte sant, jag har fått mig en egen liten stalker! En kille från min hemstad (kholm) som jag aldrig stött på tidigare, hur konstigt nu än det kan tyckas i en så liten stad. Eftersom jag vill vara lite schysst och inte lämna ut hans namn här kan vi kalla honom för A. För vem vet, han kanske redan har hittat hit, till min lilla blogg...

Hur som helst började det förra söndagen tror jag, han ville bli vän med mig på facebook. Sure tänkte jag utan att veta vem det var. Strax efteråt skrev han även till mig där "Hej, känner du igen mig?". När någon skiver så så låter det ju som om man faktiskt känner dom, och jag tyckte det var väldigt pinsamt när jag blev tvungen att skriva att jag inte hade en aning om vem han var. Han fortsatte och tyckte att jag borde känna igen honom, vi hade ju (tydigen) träffats ute på krogen veckan innan när jag var ute med Natta. Pinsamt för mig såklart, som inte alls kunde komma ihåg honom. Men visst tänkte jag, jag pratade faktiskt med endel folk när jag var ute och jag har faktiskt svårt att komma ihåg hur folk ser ut. Så jag la till honom på msn som han bad om.

Men där kom det fram att visst, vi hade varit ute samtidigt, men vi hade inte pratat med varandra alls. Alltså var detta en kille som bara hade SETT mig ute på krogen och därefter bestämt sig för att ta reda på vem jag var, inte konstigt att jag inte kommer ihåg honom då, vem vet om jag ens såg åt hans håll då liksom!

Men visst, jag är inte omöjlig så även om jag inte alls var intresserad av honom på DET sättet och han (ärligt talat) verkade lite konstig (hur hade han ens fått tag på mitt namn och min fb?) så bestämde jag mig för att ge honom en chans.

Vi pratade vid ett par tillfällen på msn. Under den tiden hann han bjuda ut mig på fika för tre dagar, fråga VAR exakt i Våker jag bodde och fråga om mitt nr så vi kunde prata vidare i telefon senare på kvällen, då blockade jag honom. Taskigt kan tyckas, men det är så jobbigt med folk som är så på som han var. Jag blir ju mer rädd än något annat då.

I och med blockningen tyckte jag att det problemet borde vara ur vägen, men icke.. idag fick jag en smileys via sms från okänt nr. När jag kollade upp det visade det sig vara från honom, Mr A. Nästa steg är väl att han står utanför min dörr, usch. Det förvånar mig faktiskt inte om han redan sitter och läser min blogg. Hoppas inte, jag vill inte såra honom heller, han har ju faktiskt inte gjort något.

Inte annat än att bete sig konstigt såklart.

Hur fick han reda på vad jag hette? Och hur i helvete fick han tag på mitt nr? Jag står ju inte ens med på eniro.

Vad tror ni, är det inte lite stalkervarning? Ska nämnas är också att allt detta hänt inom loppet av en vecka. Har jag fått mig en egen liten stalker?

Jag funderar på att skaffa en ny blogg. Jag känner att jag behöver en omstart i livet, med denna blogg känns det som om jag skriver efter ett visst mönster som jag nu har tröttnat på. Jag tänker ofta på saker som jag skulle vilja skriva om, men tänker sen att de inte skulle passa.

Det kanske verkar krångligt men det är det inte, jag behöver få börja om. Helst någon helt annan stans. Jag får klaustrofobi av att vara kvar här.

Men vart ska jag åka?

Jag vill flytta och jag vill resa, men vad ska jag börja med? Och hur ska jag någonsin få råd?

Antingen startar jag en ny  blogg eller så börjar jag om på den jag har. Skriver att jag vänder kapitel och gör det. Jag får fundera. Det viktigaste är ju inte att få rätsida på bloggen utan att få rätsida på livet. Det är det jag prioriterar högst just nu. Jag vill ha riktigt jävla kul, ska ha det!

Önska mig lycka till.