Jag ber om ursäkt om jag vart negativ. Förlåt om jag vart otydlig. Jag menade aldrig att det bara är jag som har det skit, att det bara är jag som fått se en nära anhörig slitas ifrån mig. Jag är inte dum, jag vet att det är fler än jag!

Ursäkta mig för att jag inte är glad. Jag önskar jag kunde...

Men det är inte så jävla lätt att vara glad när min morfar dog i lördags, i samma jävla sjukdom som min pappa dog i. Hur fan kan ni begära det av mig?

Ända sen dess har jag gråtit. Men jag kanske bara är svag, jag borde kanske tänka på allt det positiva i livet. Men ibland kan jag bara inte det.

Jag önskar också att allt vart annorlunda. Att jag slapp vara någon slags skitspridare som bara ger ifrån mig massa problem. Jag vet att min livs historia inte är någon lycklig. Men det är mitt liv, det gör inte mig heller glad att tänka på.

Men om det är jobbigt att lyssna, håll för öronen. För det finns dom som bryr sig, dom som orkar och vill lyssna. Dom personerna betyder allt för mig.

En sak jag fått höra om mig själv är att jag drar ner folk i min skit. Det gjorde mig inte glad. Jag vill absolut inte göra någon annan ledsen. Om det nu är så illa så är det absolut inte med mening.

Men jag lovar, att alla dom personer som har lyssnat på mig när jag öppnat mig för dom, jag lovar att alla dom när dom vill får berätta om sina problem för mig. Jag lovar att lyssna och trösta.

För när allt kommer omkring är det det vänskap handlar om. Man hjälper varandra, stöttar och lyssnar.

Vad är annars en kompis till för?

 

lisa

22 september 2007 13:04

Jag begär inte att du ska vara glad. Det går inte alltid, speciellt inte när nåt sådant här har hänt.
Var inte rädd för att dra ner folk med dig. Var inte rädd för att dra ner mig med dig. För jag vet att vi klarar oss ur det Sara, om vi hjälps åt, och jag kommer alltid finnas här för att hjälpa dig. Och jag vet att du finns där för mig.
Hellre lessen med dig, än glad utan dig, eller hur?
Jag älskar dig, hoppar du hoppar jag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig så jävla ensam. Det var längesen jag kände såhär. Trevligt att dessa känslor tenderar att komma tillbaka så man inte glömmer bort hur pissigt livet kan vara... Vad ska jag ta mig till nu? Den här stunden på dagen är den värsta, allt är...

För första gången i mitt liv har jag blivit rejält jävla dumpad. Och då räknar jag ändå bort tidigare förhållanden som bland annat slutat över sms för att mitt ex befann sig på okänd ort "utan täckning" och offentligt skaffade tjej veckan efter, elle...

Det är inte sant, jag har fått mig en egen liten stalker! En kille från min hemstad (kholm) som jag aldrig stött på tidigare, hur konstigt nu än det kan tyckas i en så liten stad. Eftersom jag vill vara lite schysst och inte lämna ut hans namn här ka...

Jag funderar på att skaffa en ny blogg. Jag känner att jag behöver en omstart i livet, med denna blogg känns det som om jag skriver efter ett visst mönster som jag nu har tröttnat på. Jag tänker ofta på saker som jag skulle vilja skriva om, men tänke...

När jag gick till och från jobbet idag kände jag för första gången att hösten var här. Visst har jag sett det förut och vetat om det, men idag var första gången jag verkligen kände det. Det var så kallt i luften, sådär fuktigt och rått som det blir n...