Idag skulle jag ha rengjort mitt rum, damsugit undervåningen och kastat in all ved i vedboden. Så var det tänkt iallafall.

Jag misslyckades, städade bara rummet. Men jag är stolt över det äntligen blev gjort, det var behövligt. Det andra får bli av någon annan dag. Kanske imorgon... eller dagen efter det.

Vad gjorde jag istället då?

Jo, jag tittade på tv till ca 6 då jag släpade mig ner på toa. Var så jävla trött efter skolan idag, undra varför.

Hur som helst så drack jag en halv kopp te efter det och piggnade till något.  Sen började jag städa mitt rum. Öppnade en låda och kastade massa onödigt.

Då satte mamma på gammal musik som hon hittat i någon låda, det hördes in till mig där jag satt. När jag gick ut för att skölja disktrasan dansade hon för sig själv. Jag gjorde henne sällskap. Det var trevligt.

Hur konstigt det än kan låta så har jag saknat mamma. Saknat alla fina stunder. Dom inträffar inte alltför ofta nu för tiden. Det är tid som saknas, visserligen så känns det som om vi båda har ganska mycket tid men vi har det aldrig samtidigt. Så denna stund jag tillbringade med henne då var mycket värd för mig.

OBS: Vi kollade på skolkort och pratade utöver dansandet och sjungandet.

Visserligen så har vi våra små fajter titt som tätt. Men vi säger ju alltid förlåt och blir sams så det kanske inte gör så mycket. Bårkar gör väl alla, det är väl naturligt när man bor tillsammans. Alltid gnater på varandra.

Man kan ju inte alltid tycka likadant.

Det jag ville få ut med dethär sista var att jag älskar min mamma. Hon har alltid försökt, fast allt har vart så svårt.

Jag börjar gråta bara på tanken att hon skulle försvinna. Om hon dog så lovar jag att jag skulle vara den första som följde efter henne. Jag skulle helt enkelt inte klara det. Det får aldrig hända. Hon är den sista som håller ihop våran redan trasiga familj, utan henne skulle Elin och jag vara helt ensamma i världen.