Nu blev jag akut kär. Om man nu kan bli det, men det tror jag nog. Jag blev det iaf, i Brolle jr. Kollade på nån video med honom nyss och så vips, förtrollad!

Ganska trevligt faktiskt.

"We’re only watching the stars
Heaven’s gotta wait another year, hold on to your visions tonight
We’re only watching a dream
Oh, paradise will wait another year, hold on to your visions tonight"

Brolles verk, om det var nån som inte fattade det. Från en låt med passande namn. Lyssna, den är bra!

Jag saknar det som var. Och just nu pratar jag om kompisar. Jag saknar det gäng vi var i nian. Jag, Felix, Kalle, Lisa och Kristin. Det var liksom vi, och gjorde man något så gjorde man det med dom. Jag förstod nog inte riktigt hur bra det var förrän allt det var borta. För även det tog slut, av många anledningar, mångas fel. Men det spelar egentligen ingen roll vems fel det var. Eller gör det?

Visst träffas vi väl någon gång ibland, men det är ytterst sällan och gör vi det så är det ändå inte på samma sätt som då. Varför måste allt förändras? Det som är bra kan väl fortsätta vara det. Efter i somras blev allt annorlunda. Alla började på olika skolor och i olika klasser, klart det blir annorlunda då. Men inte SÅ annorlunda. Ett tag kändes det som om vi började komma tillbaka till varann men sen sket det sig det oxå. Nu vet jag ingenting längre.

Men jag vill inte att det ska vara slut! Ni anar inte hur mycket glädje ni gett mig! Sluta inte med det! Det var bara det jag ville säga... tack och hejdå.

Nej, en sak till först. Förlåt mig. Jag vet att mycket var mitt fel. Och inte bara när det gällde dom 4 jag nyss räknade upp. Förlåt för allt som hänt efter i somras oxå. Allt har liksom blivit så fel på så många sätt.

 Men jag vill liksom inte att det ska fortsätta som det är nu heller... att vi bara träffas när...ja, då! Eller knappt ens det längre. Kan man inte umgås utan det oxå? Som normalt folk? Eller är det bara jag som vill det?

Nån som provat stå med ansiktet mot vinden vid en sjö när det blåser och känna vindarna mot ansiktet och höra vågorna slå mot stenarna? Jag gjorde det idag. Fy fan så jävla mysigt. (Mysigt är förresten mitt nya älsklingsord). Man känner sig så fri. Särskilt om man blundar. Då kan man låtsas att man flyger eller något.

För tänk om man kunde flyga, och då menar jag inte i ett flygplan. Tänk om man faktiskt kunde flyga som fåglarna. Bara sväva på vindarna, högt högt där uppe. Då skulle jag flyga så högt upp jag någonsin kunde, kanske så högt att jag kom till själva dörren till himlen. Men om jag inte hittade den så skulle jag istället fälla ihop mina vingar tätt intill kroppen och sen bara dyka. Känna vinden mot ansiktet och titta ner på världen som blev störe och större för varje mikrosekund. Men om jag inte skulle våga titta skulle jag blunda. Det skulle nog oxå vara ganska häftigt. Och sen precis innan jag slog i backen skulle jag fälla ut mina vingar igen och graciöst landa i en trädkrona.

Självklart vet jag att jag aldrig kan bli en fågel (inte i detta liv iaf), men det skadar aldrig att drömma.

Det finns ju en ramsa eller nått som går typ " Önska önska runt i ring, önska kostar ingenting. Tänk vad man kan ha det bra, säg vad du vill ha"

Fast om jag ska vara ärlig så är inte vingar jag prioriterar högst här i världen. Även fast det skulle vara ganska coolt.

Tänk och typ vara i hos någon kompis eller nått och sen plötsligt säga

- Nej nu ska nog jag ta och flyga hemåt.

Även fast vissa rika jävlar gör så... men nu snackar jag flyga som en fågel, flygplan är fortfarande fusk.

Idag har jag badat första gången i sjön :D Är så otroligt stolt över mig själv. Men fy fan var kallt det var. Men lätt värt det. Jag har badat i April ( 28 april klockan 6 för att vara mer exakt), värsta status ju! Iaf typ i fyran, men lite nu med säkert.

Hoppas jag inte blir sjuk bara...