Okej, början av mitt nya liv blev inte så dramatiskt som jag trott. Faktum är att det inte blev någon skillnad alls. Men det gör inte så mycket, hade inte räknat med det heller och jag gjorde inget utöver det vanliga så jag får väl skylla mig själv. Men lite har ju dock hänt eftersom det faktiskt gör det i liv, intressant eller ej... Här följer en sammanfattning:

Lördags kväll: Jag och Lisa promenerade runt och tog oss på så sätt ner till Vingåkers centrum, som dagen till ära inte var helt dött. Vi stötte till exempel på Kalle och Simon som var ute och åkte motorcykel. Det var trevligt. Vi fick till och med provåka, yey! Men sen kom polisen och våra vägar skilldes åt.

När jag kom hem senare den natten kände mamma att det luktade rök om mig. Det var inte bra alls. Hon sa att rökning dödar och att man faktiskt inte är odödlig och att jag om någon borde veta det, eftersom jag sett så många av mina nära dö... Hon har rätt, ibland hatar jag mig själv. Jag förstår mig iaf inte på mig.

Söndag: Jag var på IKEA med mamma. Det var trevligt. Vi låtsades som ingenting och vi gick tillsammans som vi alltid gör på IKEA. Kollar på saker och köper saker. Jag köpte en tavla och en tavelram, en klocka, en lampa och ett överdrag till min säng samt två underlakan i olika färger. Fast egentligen betalade mamma allt utom tavla sakerna och klockan.

På kvällen skulle jag åkt moppe men var på tok för trött ( är alltid så trött nu för tiden) så jag sket i det. Förlåt Lisa!

Måndag: Jag gick till skolan och skolkade inte en enda gång... okej då, förutom idrotten. Men då skulle jag egentligen gått en promenad men sket i det och åkte buss till mc-donalds istället. Mycket godare.

Den kvällen åkte jag moppe med Lisa. Först var vi i båsenberga där vi klättrade upp för någon jävla bergsvägg. Jag trodde jag skulle dö, både av ansträngning och för att det kändes som om jag skulle ramla ner. Ner var förresten ännu värre, vi höll i oss i nått jävla rep vi hittade som vi band fast i ett träd. Sen "slungade" vi oss ut för stupet. Okej det var överdrivet, men ni förstår säkert.

Efter det råkade jag svänga åt fel håll på vägen tillbaka så vi åkte mot Julita istället för mot rondellen (ni som bor i Vingåker förstår säkert). Vi for förbi soptippen och en bra bit efter det. Min moppe gick förresten ganska så fort. Dock fick jag slut på bensin så vi blev stående utefter vägen... ( min bensinmätare funkar inte). Dessvärre var klockan 6 då och precis då skulle mamma få nått besök av något slag så henne gick det inte att ringa efter bensin, och Lisas mamma svarade inte. Vi funderade på att åka och hämta bensin med hennes moppe men det skulle bli en omväg på ca 4 mil och det orkade vi inte. Istället så puttade hon mig hela vägen hem till mig. Altså ca 2 mil. Hon körde sin moppe och höll en fot bakpå min. Det gick som smort, men lisa fick ont i sin fot. Jag klarade mig oskadd. Och ingen polis kom det heller och det var ju bra.

Idag: Idag har jag vart hemma, kände mig inte bra imorse och så jag orkade inte gå. Jag sov till halv ett och efter det mådde jag bättre. Förutom att jag har väldigt ont i huvudet, men för tillfället är min Alvedon som bäst så jag mår ändå skapligt. Förutom att titta på vänner har jag inte gjort något idag.

Slutsats: Så om jag ska vara ärlig går mitt liv fortfarande på samma gamla väg, åt samma gamla håll. På gott och ont såklart. Det är tryggt och invant men samtidigt lite enformigt och tråkigt i längden. Men jag klarar mig nog, det har jag ju gjort hittills iaf. Förresten så måste ju vägen svänga någon gång, det kanske till och med kommer en avtagsväg. Hoppas bara jag bestämmer mig för att prova nått nytt när den dagen kommer...