Fan vad äckligt. Det är folk utanför vårat hus! Eller iaf tror jag det. Hörde något väldigt likt steg och knak i vår trapp alldeles nyss. Om jag ska vara ärlig är jag rätt uppskärrad. Har inte vågat mig ut än men om jag hör nåt igen ska jag försöka våga mig ut med en kniv eller nåt.

Jag är alldeles för nyfiken för mitt eget bästa!

Nu var det några dagar sen jag skrev sist så det börjar väl bli dags igen. Idag är jag hemma och är sjuk. Och det kommer jag även vara imorn. Har väldigt ont i kroppen och allmänt hängig.

För att vara ärlig är jag väldigt rädd att det ska bli som förra året. Att jag inte ska bli frisk dvs. Vara sjuk i över 9 månader, vara totalt orkeslös, hosta och ha ont. Dessutom känslan av att man inte räcker till. Alla vill träffas men man orkar bara inte. Det vill jag aldrig råka ut för igen! Så nu när jag får lite ont i bröstet förstorar jag upp det, är så rädd att få sådär svårt att andas igen.

Men säkert så är detta bara en vanlig förkyldning. Ibland har människan en förmåga att förstora upp saker något väldigt. Iaf jag.

Inte gjorde det saken bättre av att jag hittade min gamla dagbok idag som just precis handlar om tiden för ett år sen och framåt. Är ingen lång dagbok precis, orkade bara med den några månader. Men i den skriver jag väldigt mycket om att jag är sjuk. Jag hade nästan glömt bort hur jobbigt det var. Såhär på efterhand är jag väldigt glad att jag skrev den trots att den inte är lång. Det är ett minne för livet. Jag kanske borde börja igen.. Det är trots allt (och förlåt blogg) något helt annat än att ha en blogg. I en dagbok kan man vara totalt 100% ärlig, och trots att det är vad man ska vara i en blogg oxå så kan man inte skriva om allt där. Man vet ju aldrig vem som läser.