Idag (igår) var det dop för min lille kusin Vilgot. Det var en jättefin cermoni i en mysig liten kyrka. Och Vilgot är en helt otroligt glad unge och skrattade och log hela tiden. Hans fullständiga namn blev Vilgot Sven Wallén. Sven efter min morfar. Stackars morfar som aldrig fick se Vilgot. Men jag hoppas att han på något sätt var där ändå idag. Jag vet hur stolt han skulle varit.

Jag och Elin sjöng en sång till Vilgot i kyrkan. Skymtar för en stund med Uno Svenningsson. Lyssna på den, den är bra. Iaf när man lyssnat på den några gånger. Det var jättekul att bli tillfrågad och att få göra en sådan grej. Var lite orolig att jag inte skulle hinna lära mig sången på så begränsad tid då jag aldrig hört den förut och det är en rätt svår låt att lära sig. Men det gick faktiskt bra. Tydligen så stod Karin och grät och Magnus var inte långt ifrån han heller (Vilgots föräldrar).

Väl hos min moster och morbror blev det ett jäkla liv med drygt 10 ungar med hur mycket energi som helst som sprang runt och skrek. Och då har jag bara räknat dom under 10 år :p Mina större kusiner var oxå där, lika knäppa som vanligt.

Små barn är mysiga, begränsade stunder iaf. Somnade som en stock på vägen hem dock.

Varje gång jag träffar mina små kusiner så får jag sådan lust att bara ta med dom hem. Dom är ju så underbara! Men sen när man kommer hem så inser man hur jävla trött man är, inser hur trött man skulle vara om man aldrig kunde "komma hem" till ett lugnt ställe.

Men nu skrev jag en lång blogg igen. Även fast jag ville att denna skulle bli kort. Men jag orkar verkligen inte skriva om så det får vara som det är så får alla de som orkar läsa den ha överseende.