När jag ligger i min säng och håller på att somna är den tiden på dygnet jag tänker "bäst", det är då tankarna vandrar som bäst och man kommer på intressanta saker. Det svåra är bara att komma ihåg dom till dagen efter. Igår låg jag  hur som helst och tänkte på folk som har allvarliga ätstörningar, typ anorexia. Kan ha att göra med att vi skulle ha prov på det dagen efter (altså idag). Frågan jag ställde mig var, kan vem som helst få det?

Först och främst måste man ju ha ganska lågt självförtroende, om inte annat tvivla på att man duger eftersom man går så långt att man svälter sig själv. Och det var mitt nr två om ifall alla kan bli det, har alla verkligen vad som krävs för att kunna göra en sån sak? Svälta sig själv altså. Vad jag undrar är altså om vem som helst kan svälta sig själv frivilligt eller klarar vissa inte det? Vissa kanske vill men inte kan liksom. Känns som om jag svamlar, kom trots allt att tänka på det här när jag i stort sett sov. Men kan vara trevligt att få höra vad andra tycker så kommentera gärna.

Jag hade oxå en slags ätstörning förut, om jag inte fortfarande har det... Hur som helst yttrade den sig så att jag inte ville äta. Inte för att jag trodde att jag var tjock eller att jag inte dög, det hade mer att göra med att jag inte ville leva längre. Därför fanns det ingen anledning att äta. Det enda jag kunde tänka när jag såg maten på min tallrik var "Pappa åt inte, så varför ska jag?" Detta ägde runt i den mörkaste preioden i mitt liv, när jag var 12-13 år gammal. Att pappa inte åt för att han först fick dropp när han var sjuk och sen dog ville jag inte tänka på, jag hade totalt tappat livslusten. Men vem gör det inte efter en sån sak?

Igår var det äntligen dags för utekväll i Norrköping med Natalie och hennes kompis Ullrika, något jag sett fram emot i flera veckor. Blev lite orolig igår ett ögonblick för att det inte skulle bli kul, inte för att jag trodde det, utan för att det fanns en risk (om än väldigt liten) att det skulle bli så och att alla förväntningar då skulle vara bortkastade. Självklart blev så ej fallet och jag hade en toppenkväll där. Var första gången jag träffade Ullrika då och var lite nervös med hur det skulle gå (skulle ju trots allt bli tvingade att umgås och sova i samma rum) men det gick oxå jättebra.

Först var vi på någon krog, sen skulle vi försöka hitta till en annan i andra änden av stan, gav upp och gick direkt till ett dansställe istället. Vi hade tänkt att gå till fler ställen men hade så kul där med massa trevligt folk och tiden gick så fort och helt plötsligt var klockan tre och allt stängde.

Tror jag lyckades sova 3 timmar inatt, så idag har jag varit lagom trött. Bestämde mig därför tidigt för att bara vara hemma ikväll.

Kollade på melodfestivalen med min familj och hade det mysigt. Blev dock väldigt besviken på att Anna Bergendal vann, hade många låtar jag tyckte var bra mycket bättre än hennes. Jag tyckte att Andreas Johnsson var bäst. Men jaja, tydligen var det många som tyckte bäst om henne och så stort fan av melodifestivalen är jag faktiskt inte. Även om det är lite kul att kolla på finalen.

Men nu ska jag ta och sova så jag kommer upp någon gång imorgon. Då är det söndag, redan. Känns som den här helgen snart är slut, och jag har inte ens fattat att det är lördag än.

Hoppas ni får en bra kväll och godnatt =)

Vem tyckte ni var bäst i melodifestivalen förresten?

Och igår fyllde mamma år, men hade för fullt upp den dagen för att hinna skriva nåt inlägg om det. Eftersom släken var där redan på helgen och mamma kommer hem så sent om dagarna efter jobbet bestämde Elin och jag för att ge mamma hennes presenter redan på söndagen. Men kändes ju lite tråkigt att inte ha något att ge när hon faktiskt fyllde år. Då kom vi på den briljanta idén att överraska henne med fin mat och levande ljus som stod på bordet när hon kom hem. Så det var hennes present igår. Det tror jag hon uppskattade lika mycket som presenterna dagen innan, för då var det ju oväntat oxå. Det känns så bra att göra saker för dom man tycker om, man får så mycket tillbaka bara genom att de säger tack och menar det.

Jag älskar min mamma.

Idag var jag kreavtiv när jag kom hem från skolan. Gjorde bakad potatis och vitlötsbröd i ugn, det blev mycket gott. Faktum är att det är roligare att laga mat när man får vara lite kreativ, än när man bara för det för att man måste liksom. Vitlöksbröd är dessutom inget jag provat på att tillaga själv förut, men tänker definitivt göra om det nu. Oftast blir det ju bara någon tråkig macka eller makaroner när man kommer hem från skolan, inte så kul i längden.

När jag ätit klart och kollat på ett avsnitt av Den lilla sjöjungfrun gick jag ut, var hemma redan vid 12 så var kul att kunna vara ute på dagen som omväxling. Försökte sitta i en stol och läsa en bok jag har som läxa i engelska B, men måste säga att det blev bra kallt. Och då hade jag ändå full mundering med kläder och dubbla filtar. När man går känns det så varmt och mysigt med solen som värmer, men så fort man stannar till blir det kallt. Kanske är inte våren här så fullt ut som man gärna vill hoppas.

För nu längtar jag verkligen efter våren. Efter snösmältningen, första Snödropparna, grönt gräs, och dagen man kan gå ut utan jacka. Men då är det ju i och för sig nästan sommar, men jag längtar dit med. Men först till våren! Har hur mycket vårkänslor som helst! Hela jag spritter av ny energi, alla dessa vårtecken gör mig verkligen på bra humör =)

Någon annan som har vårkänslor?

Och så var det ett tag sen jag skrev, igen. Har hänt väligt mycket sen sist. Eller iallafall en stor förändring. Och om den var bra eller dålig är för tidigt att svara på, men vi båda var överens om att det var det bästa. Om inte han hade gjort det så hade jag gjort det. Vi ville för olika saker helt enkelt. Jag pratar såklart om mig och Hampus.

Känns konstigt att skriva om det på min blogg när man inte kan vara säker på vem som läser, men kände ändå att jag behövde få nämna det. Men jag tänker inte gå in på några detaljer, utan bara lämna det vid det faktum som nu är, det är slut.

Varför väljer jag då att skriva om detta? För min egen skull, för nu för tiden bloggar jag mest för min egen skull för att i framtiden kunna läsa den igen och minnas mitt liv lite bättre. Och eftersom detta är en stor förändring måste jag ta upp den, även om det känns lite fel.

Nu kan jag kalla mig singel för första gången på länge, sen slutet på juli, det känns konstigt, väldigt.

Nu är jag hemkommen från Sälen sen ca ett dygn. Så inte så nyligen kanske, men har inte haft tid att uppdatera förrän nu. Är skittrött, har varit långa dagar med skidåkning med tidig uppgång på morgonen för att sedan gå och lägga sig vid 10. Så att fortfarande vara uppe vid 11, som jag är nu, känns väldigt sent. Även om man i vanliga fall brukar vara uppe betydligt längre på lov.

Sälen var i alla fall mysigt, det var jag, mamma och syster som var iväg. Vi var i Stöten iår. Egentligen var det av en tillfällighet vi hamnade där, vi ville till Hundfjället-Tandådalen men vi var så pass sent ute att det inte fanns några stugor kvar då. Men så här på efterhand gjorde det inget, Stöten var faktiskt väldigt kul. Även om vår stuga var i minsta laget, ca 20 kvm var den. Endast ett rum, en våningssäng och en bäddsoffa med köket i ett hörn. Enda rummet som fanns var altså toaletten.

Jag trodde faktiskt inte att vi skulle klara det så bra som vi faktiskt gjorde, att bo så trångt under så pass lång tid. Trodde att vi skulle ha minst ett par sammandrabbningar. Men var faktiskt rätt lugnt på den fronten med. Och sen var det gångavstånd till liftarna, så bilen behövdes knappt alls.

Inga ben eller armar bröt vi heller, även om man ramlade några gånger. Men det tycker jag faktiskt hör till när man åker slalom, annars kan man inte säga att man har gett allt. Och det vill man ju kunna säga. Så länge man inte gör sig illa så, då har det gått till överdrift.

Så med andra ord en lyckad resa. Tänker helt klart åka nästa år oxå om jag får chansen. Var 5:e året på 6 år nu vi var iväg. Första året var 2005 tror jag, med ett uppehåll 2008. Och fortfarande lika kul! Om inte roligare :p

Nyss hemkommen, har haft jazzkonsert med några andra esteter på Musikens Hus. Gick rätt bra faktiskt om jag får säga det själv. Jag och Christine var dessutom presentatörer utöver min jazzsång, The days of whine and roses. Har nämt den i något tidigare inlägg har jag för mig (har iaf en blogg som har det som överskrift). Var en vanlig runda och en "improvisationsrunda", dvs att man ska improvisera melodi och takt.

Hur som helst, tänkte försöka gå och lägga mig nu. Har sovmorgon till 9 imorgon så ingen brådska, men är så jäkla trött och kan ju vara trevligt att vara pigg imorgon som omväxling oxå. Får se hur långt jag kommer innan jag kommer på något annat jag "måste" göra först.

Godnatt =)

Idag har jag roat mig med att prova olika sminkningar på mig själv, eller iallafall en. Blev rätt fint även om jag överdrev den väldigt mycket. Typ som en artist som måste ha mycket smink för att det ska synas på sceen, så såg jag ut. Fast mindre proffsigt gjort då så såklart. Sminkade mycktet rouge  och puder på kindbenen och hade massor av svart och endel lila runt ögonen. Kände knappt igen mig själv, har saknat att använda mycket smink. Det är kul att ha det, ibland. Dock är det ju alltid så att det inte sitter lika bra efter en timme.

Till sminkningen provade jag även min studentmössa, i ljuset som var då var det väldigt snyggt. Kanske då främst för att min mössa är så otroligt vacker =)

Dock fick jag inte till någon bra bild, får skylla på min mobil, och mitt bristande tålamod.

Det är kul att göra sig extra fin för ingen anledning ibland, testa lite nytt liksom. Även om nog många tycker att det känns ganska meningslöst och utseendefixerande, särskilt när man bloggar om det. Men vad gör det? Är ju faktiskt mitt första sminkbloggsinlägg. Men vem vet, kanske kommer fler.