När jag ligger i min säng och håller på att somna är den tiden på dygnet jag tänker "bäst", det är då tankarna vandrar som bäst och man kommer på intressanta saker. Det svåra är bara att komma ihåg dom till dagen efter. Igår låg jag  hur som helst och tänkte på folk som har allvarliga ätstörningar, typ anorexia. Kan ha att göra med att vi skulle ha prov på det dagen efter (altså idag). Frågan jag ställde mig var, kan vem som helst få det?

Först och främst måste man ju ha ganska lågt självförtroende, om inte annat tvivla på att man duger eftersom man går så långt att man svälter sig själv. Och det var mitt nr två om ifall alla kan bli det, har alla verkligen vad som krävs för att kunna göra en sån sak? Svälta sig själv altså. Vad jag undrar är altså om vem som helst kan svälta sig själv frivilligt eller klarar vissa inte det? Vissa kanske vill men inte kan liksom. Känns som om jag svamlar, kom trots allt att tänka på det här när jag i stort sett sov. Men kan vara trevligt att få höra vad andra tycker så kommentera gärna.

Jag hade oxå en slags ätstörning förut, om jag inte fortfarande har det... Hur som helst yttrade den sig så att jag inte ville äta. Inte för att jag trodde att jag var tjock eller att jag inte dög, det hade mer att göra med att jag inte ville leva längre. Därför fanns det ingen anledning att äta. Det enda jag kunde tänka när jag såg maten på min tallrik var "Pappa åt inte, så varför ska jag?" Detta ägde runt i den mörkaste preioden i mitt liv, när jag var 12-13 år gammal. Att pappa inte åt för att han först fick dropp när han var sjuk och sen dog ville jag inte tänka på, jag hade totalt tappat livslusten. Men vem gör det inte efter en sån sak?

 

Marcella

19 mars 2010 17:28

Hoppas det blir bättre, det här låter verkligen inte bra alls.
Kram

http://www.marcellawincent.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig så jävla ensam. Det var längesen jag kände såhär. Trevligt att dessa känslor tenderar att komma tillbaka så man inte glömmer bort hur pissigt livet kan vara... Vad ska jag ta mig till nu? Den här stunden på dagen är den värsta, allt är...

För första gången i mitt liv har jag blivit rejält jävla dumpad. Och då räknar jag ändå bort tidigare förhållanden som bland annat slutat över sms för att mitt ex befann sig på okänd ort "utan täckning" och offentligt skaffade tjej veckan efter, elle...

Det är inte sant, jag har fått mig en egen liten stalker! En kille från min hemstad (kholm) som jag aldrig stött på tidigare, hur konstigt nu än det kan tyckas i en så liten stad. Eftersom jag vill vara lite schysst och inte lämna ut hans namn här ka...

Jag funderar på att skaffa en ny blogg. Jag känner att jag behöver en omstart i livet, med denna blogg känns det som om jag skriver efter ett visst mönster som jag nu har tröttnat på. Jag tänker ofta på saker som jag skulle vilja skriva om, men tänke...

När jag gick till och från jobbet idag kände jag för första gången att hösten var här. Visst har jag sett det förut och vetat om det, men idag var första gången jag verkligen kände det. Det var så kallt i luften, sådär fuktigt och rått som det blir n...