För första gången i mitt liv har jag blivit rejält jävla dumpad. Och då räknar jag ändå bort tidigare förhållanden som bland annat slutat över sms för att mitt ex befann sig på okänd ort "utan täckning" och offentligt skaffade tjej veckan efter, eller där jag träffade en kille över internet som jag blev "tillsammans med" och dagarna efter att jag träffat honom för första gången började ragga på en av mina närmsta vänner.

Det här gör klart ondast.

Kanske är det för att jag inte förstår hur det gick till, en dag slutade han bara höra av sig, slutade svara när jag hörde av mig. Han hade verkat lite frånvarande redan innan men det var inget jag tänkte närmare på. Nu har jag inte hört ifrån honom på snart en månad. Och jag har ingen aning om varför, även fast jag bad honom svara på det.

Jag hatar det, att inte veta! Om jag hade vetat hade jag kunnat ta det, nu känner jag mig bara bortglömd. Som om jag aldrig betydde något.

Och nu vill jag gå vidare, jag försöker verkligen. Men ändå kan jag inte sluta tänka på honom. Visst kommer jag komma över honom, det vet jag. Men eftersom jag aldrig fick ett riktigt avslut tror ändå min dumma hjärna att det finns en chans att han kommer höra av sig. Varje gång det plingar till i mobilen och jag får ett sms hoppas jag, och varje gång blir jag besviken.

Jag vill gå vidare nu nu nu. Det är därför jag vill festa mer än normalt just nu. Jag vill träffa nya människor, glömma det gamla och börja det nya. Samtidigt så vet jag att det är bättre att inte gå för fort fram när man inte kommit över någon helt, då kanske man gör saker man ångrar. Inte för att jag gjort något sånt, men jag litar inte på att jag inte kommer göra det. Det är det.

"Du förtjänar bättre" är vad jag vill säga till mig själv med detta inlägg, jag förtjänade faktisk inte det här, jag förtjänade iaf att bli dumpad på ett värdigt sätt. För även om vi aldrig riktigt var tillsammans så gillade jag verkligen denna kille. Vad dum jag var som trodde äldre killar skulle vara mer mogna! Kom ihåg Sara, du förtjänar bättre.

Det det gör alla som tror på andra människor men blir sårade just därför. Fan ta er som sårar. Fan ta honom, även om jag fortfarande tycker om honom, fan ta mig.