Nu såhär på vårkanten är det så mycket man vill göra. Vårkänslorna sätter fart och man får mer energi och lust att göra saker än man hade på vintern. Så är det iallafall för mig. Och i och med att rastlösheten växer när man inser att det inte är så mycket vår som man vill tro så växer oxå planerna på vad man vill göra. Och det är endel! Jag vill åka till London, gå på festival i sommar, åka utomlands till nåt varmt land i höst, med mera. Och innan dess vill jag leva, inte vända på varenda liten slant och lägga undan och spara dom. För nu vill jag gå ut med kompisar, festa, shoppa, göra saker! Allt jag inte gjort förut. Älskar att känna så samtigt som det är väldigt frustrerande när man inser att man faktiskt inte har råd. För även om jag sparar på alla pengar så kommer jag inte ha råd med allt jag vill göra, så är det bara. Sån tur har jag inte. Mitt enda alternativ för att kunna göra det är att skaffa ett jobb. Ett alternativ jag för första gången överväger.

Men frågan är om jag kan, jag bor i ett litet samhälle där arbetslösheten är hög och många måste pendla till sina jobb. Det är många som hamnar före mig, och jag kan inte pendla. Inte efter skolan på kvällar och helger, det går inte. Jag kan flytta eller eventuellt pendla när jag slutat skolan, men nu pratar jag om jobb NU.

Får tänka vidare på det här. För jag vill ju göra allt, men nu känns det som jag måste prioritera något väldigt. Mer än jag vill. Och jag vet, då återstår jobb. I någon form. Kan ju vara att man hjälper någon man känner, vad vet jag. För tror inte det finns så mycket. Om inte någon vill donera pengar till mig, det tycker jag verkar vara en bra ide, frågan är bara hur man hittar någon sådan rik, generös typ. Någon som vet hur?

Någon som vill anställa mig?

Igår var jag, som de som läste mitt förra inlägg säkert redan vet, arg. Fick skriva om en halv uppsats till ett skolarbete bara för att jag råkat spara i en tillfällig mapp. Och visst finns det dom som på en gång vet hur man ska göra för att åtgärda det. Men jag är inte en av dom och när jag listat ut vad som hänt och hur man skulle åtgärda det var det redan försent.

För är det något jag hatar så är det att behöva skriva om saker jag redan skrivit. Särskillt när det redan första gången man skrev det inte var speiellt kul. Sen när man ÄNTLIGEN blir klar och klickar ner sidan så försvinner helvetet. Och så är det ju så att när man sen skriver om en grej blir det aldrig lika bra. Har hänt någon gång när man sitter och skriver en blogg oxå att man råkat trycka på "tillbaka" och så vips är inlägget borta. Inte så kul då om man skrivit rätt mycket.

Men nu ska jag fortsätta arbeta mig neråt i min stora hög med läxor. Inte så underhållande kanske. Men jag kan glädja mig med att det regnar idag, för en gångs skull är det en positiv sak. Då har jag inte det där suget efter att vara ute, och jag skulle inte få för mig att åka någonstans heller, jobbigt att gå i regn. Känner mig alltid bara så jäkla seg när det är lågtryck. Altså passar det utmärkt att göra läxor. Även om jag hellre bara skulle vilja tippa ner i soffan och slå på tvn. Ska försöka stå emot den frestelsen. Önska mig lycka till =)