Idag var jag kreavtiv när jag kom hem från skolan. Gjorde bakad potatis och vitlötsbröd i ugn, det blev mycket gott. Faktum är att det är roligare att laga mat när man får vara lite kreativ, än när man bara för det för att man måste liksom. Vitlöksbröd är dessutom inget jag provat på att tillaga själv förut, men tänker definitivt göra om det nu. Oftast blir det ju bara någon tråkig macka eller makaroner när man kommer hem från skolan, inte så kul i längden.

När jag ätit klart och kollat på ett avsnitt av Den lilla sjöjungfrun gick jag ut, var hemma redan vid 12 så var kul att kunna vara ute på dagen som omväxling. Försökte sitta i en stol och läsa en bok jag har som läxa i engelska B, men måste säga att det blev bra kallt. Och då hade jag ändå full mundering med kläder och dubbla filtar. När man går känns det så varmt och mysigt med solen som värmer, men så fort man stannar till blir det kallt. Kanske är inte våren här så fullt ut som man gärna vill hoppas.

För nu längtar jag verkligen efter våren. Efter snösmältningen, första Snödropparna, grönt gräs, och dagen man kan gå ut utan jacka. Men då är det ju i och för sig nästan sommar, men jag längtar dit med. Men först till våren! Har hur mycket vårkänslor som helst! Hela jag spritter av ny energi, alla dessa vårtecken gör mig verkligen på bra humör =)

Någon annan som har vårkänslor?

Och så var det ett tag sen jag skrev, igen. Har hänt väligt mycket sen sist. Eller iallafall en stor förändring. Och om den var bra eller dålig är för tidigt att svara på, men vi båda var överens om att det var det bästa. Om inte han hade gjort det så hade jag gjort det. Vi ville för olika saker helt enkelt. Jag pratar såklart om mig och Hampus.

Känns konstigt att skriva om det på min blogg när man inte kan vara säker på vem som läser, men kände ändå att jag behövde få nämna det. Men jag tänker inte gå in på några detaljer, utan bara lämna det vid det faktum som nu är, det är slut.

Varför väljer jag då att skriva om detta? För min egen skull, för nu för tiden bloggar jag mest för min egen skull för att i framtiden kunna läsa den igen och minnas mitt liv lite bättre. Och eftersom detta är en stor förändring måste jag ta upp den, även om det känns lite fel.

Nu kan jag kalla mig singel för första gången på länge, sen slutet på juli, det känns konstigt, väldigt.