Nu såhär på vårkanten är det så mycket man vill göra. Vårkänslorna sätter fart och man får mer energi och lust att göra saker än man hade på vintern. Så är det iallafall för mig. Och i och med att rastlösheten växer när man inser att det inte är så mycket vår som man vill tro så växer oxå planerna på vad man vill göra. Och det är endel! Jag vill åka till London, gå på festival i sommar, åka utomlands till nåt varmt land i höst, med mera. Och innan dess vill jag leva, inte vända på varenda liten slant och lägga undan och spara dom. För nu vill jag gå ut med kompisar, festa, shoppa, göra saker! Allt jag inte gjort förut. Älskar att känna så samtigt som det är väldigt frustrerande när man inser att man faktiskt inte har råd. För även om jag sparar på alla pengar så kommer jag inte ha råd med allt jag vill göra, så är det bara. Sån tur har jag inte. Mitt enda alternativ för att kunna göra det är att skaffa ett jobb. Ett alternativ jag för första gången överväger.

Men frågan är om jag kan, jag bor i ett litet samhälle där arbetslösheten är hög och många måste pendla till sina jobb. Det är många som hamnar före mig, och jag kan inte pendla. Inte efter skolan på kvällar och helger, det går inte. Jag kan flytta eller eventuellt pendla när jag slutat skolan, men nu pratar jag om jobb NU.

Får tänka vidare på det här. För jag vill ju göra allt, men nu känns det som jag måste prioritera något väldigt. Mer än jag vill. Och jag vet, då återstår jobb. I någon form. Kan ju vara att man hjälper någon man känner, vad vet jag. För tror inte det finns så mycket. Om inte någon vill donera pengar till mig, det tycker jag verkar vara en bra ide, frågan är bara hur man hittar någon sådan rik, generös typ. Någon som vet hur?

Någon som vill anställa mig?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig så jävla ensam. Det var längesen jag kände såhär. Trevligt att dessa känslor tenderar att komma tillbaka så man inte glömmer bort hur pissigt livet kan vara... Vad ska jag ta mig till nu? Den här stunden på dagen är den värsta, allt är...

För första gången i mitt liv har jag blivit rejält jävla dumpad. Och då räknar jag ändå bort tidigare förhållanden som bland annat slutat över sms för att mitt ex befann sig på okänd ort "utan täckning" och offentligt skaffade tjej veckan efter, elle...

Det är inte sant, jag har fått mig en egen liten stalker! En kille från min hemstad (kholm) som jag aldrig stött på tidigare, hur konstigt nu än det kan tyckas i en så liten stad. Eftersom jag vill vara lite schysst och inte lämna ut hans namn här ka...

Jag funderar på att skaffa en ny blogg. Jag känner att jag behöver en omstart i livet, med denna blogg känns det som om jag skriver efter ett visst mönster som jag nu har tröttnat på. Jag tänker ofta på saker som jag skulle vilja skriva om, men tänke...

När jag gick till och från jobbet idag kände jag för första gången att hösten var här. Visst har jag sett det förut och vetat om det, men idag var första gången jag verkligen kände det. Det var så kallt i luften, sådär fuktigt och rått som det blir n...