Idag har jag gjort något som var väldigt längesen jag gjorde sist. Jag har varit på gudstjänst! Jag och Natalie var det som gick. Det var faktiskt väldigt trevligt. Dock var det "barnens dag" i kyrkan så var väldigt mycket barn. Blev lite besviken när jag fick höra det, hade sett fram emot en mer traditionell gudstjänst när man äntligen släpat sig dit. Men det får bli nästa gång istället, för ja, jag tänker gå flera gånger. Någon gång vid jul iaf, förhoppningsvis innan det oxå.

Men faktum var att när gudstjänsten väl börjat och kyrkklockorna ringt så visade den sig bli bättre än jag trott. Var ett par barnkörer som sjöng och sen läste prästen något ur bibeln, sen till fikat fick man glass och chockladpengar. Inte illa! När vi fikat klart började det regna väldigt mycket så då passade vi på att gå hem till Natalie (dålig timing för sen slutade det).

I kyrkan tände jag ett ljus för pappa och morfar. Det är nog på ett sätt för deras skull jag går i kyrkan. För jag vill så gärna tro att det finns en himmel. För om det finns en himmel så kanske jag får träffa dom igen. Och det är allt jag hoppas på.

Jag drömde om pappa inatt igen. För varje gång blir det allt svårare att låtsas att han lever ens i drömmen. Men jag blir alltid lika glad att se honom. Jag vill bara krama honom, aldrig släppa honom. Jag frågar honom varför han varit borta så länge. Han kommer alltid med någon ursäkt jag aldrig kommer ihåg när jag vaknar. Men inatt var det annorlunda. Istället för att fråga det frågade jag om jag skulle få se honom igen. Jag frågade hur det var efter döden. Han sa att han skulle komma och hälsa på mig igen och att livet efter döden var som att sova. Att det var som en dröm. Att döden var olika för alla beroende på vad man drömde. Det kändes så verkligt. Som om han faktiskt var och hälsade på mig i min dröm, jag hoppas det. Jag undrar var han är, hur han har det... Jag saknar honom så...