Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet. Min so-lärare PG pratade om två olika världar. Det var den Stora världen och den Lilla. Den Lilla världen innebar allt som hände runt omkring oss. Med skola/jobb, familj, vänner och allt sånt. Allt det som var vår vardag.

Den Stora världen är allt som är utanför, allt det som inte berör oss direkt men som ändå finns där. Den så kallade omvärlden.

Ju mer jag har tänkt på det efter att han pratade om det, desto vettigare verkade det. Särskilt idag har jag tänkt på det. Efter att allt har vänts upp och ner. Tre stycken i en krock utanför Vingåker i går eftermiddag. Alla tre kom från Vingåker, alla tre har tidigare gått på Vidåker, min f.d högstadieskola. Två av dom gick i min paralellklass. De krockade med ett träd efter att ha vejt för ett rådjur. Det var isgata och hade snöat hela dagen. Nu är en av dom döda, de andra två svårt skadade någonstans mellan liv och död.

Om detta hade hänt varsomhelst annars i Sverige hade jag nog knappast ens orkat läsa om det. Då hade det tillhört den Stora världen. Det man kunde koppla bort. Kanske är det så att man lär sig att inte bry sig, för skulle man bry sig om allt hemskt som hände i världen skulle man inte orka leva själv. Nu går det inte att koppla bort på det sättet. Det här är alldeles för nära. Jag kände dom inte personligen men just nu spelar inte det någon roll. Jag är ledsen för deras familjs skull, deras kompisar och alla övriga som visste vem dom var och brydde sig. Men kanske främst för han som dog. Han blev bara 17 år gammal. Hans liv hade knappt startat och nu är det över... Jag är ledsen för de andra två om var med i bilen. Kanske får skador för livet. Och sen att dom måste leva med det faktum att en av dom dog...

Nej fy fan vad hemskt allt känns nu. Jag kan inte sluta tänka på det. Känner egentligen att det kanske är för tidigt att skriva en blogg om allt detta, men jag kände mig tvungen. För min egen skull. Som sagt så kände jag dessa tre inte personligen men har ett antal vänner som gjorde det. Bara det faktum att jag gick på samma skola som dom och såg dom varje dag i tre år gör det skrämmande.

Det kunde vart vem som helst, det är så det känns nu. Det kunde varit en av mina närmsta vänner, det kunde varit jag. Men det blev dom. Fanns det någon anledning till det? Världen är grym.

R.I.P