När jag vaknade imorse var jag, inte medvetslös, utan skitförkyld. Det var inte alls roligt. Jag måste ha blivit kall igår då jag badade flera gånger och ganska länge, hade sällskap av Christine och Erik i varsinn omgång (Lisa var oxå där, dock utan att bada) och det är ju alltid roligare att bada när man har sällskap. Så dagen har jag mest tillbringat i soffan sittandes framför datorn och kolla på film. Såg på American Pie, naked Mile och jag vet att det ska föreställa en komedi men jag skrattade inte en enda gång. Var bara massa kiss-och-bajs skämt, inte alls uppskattat då jag försökte äta samtidigt. Men mest av allt har jag gått och sett fram emot att någon familjemedlem skulle komma hem och ta med sig posten (våra brevlådor står borta vid badet nu) då jag inte orkade hämta den själv. Väntade på ett brev med ett kort på klassen från studentdagen.

Och när mamma kom hem fick jag äntligen se det! Var faktiskt riktigt bra. Hela klassen såg så stilig ut och alla killar hade kostym, alla såg ju riktigt bra ut för en gångs skull :p Det var två rader och i mitten av den stående raden stod jag. Av någon anledning hamnar jag alltid på mitten av klassfoton. Men det kanske är för att jag sticker ut så mycket från den övriga klassen, kanske då främst pga min ljusa hårfärg.

Hur som helst, att återse kortet och se hela klassen fick mig att inse hur mycket jag faktiskt saknar dom, och hur konstigt det är att jag kanske aldrig kommer att se vissa av dem igen. Nej usch. Just nu är det nästan så jag önskar att jag hade gått i skolan igen. Iallafall att det bara var sommarlov och att skola hade väntat i höst...