Det är ju så jävla typiskt! En sak jag inte berättat är att jag träffade en kille ett par dagar innan studenten när jag var ute på Harrys med några kompisar. Han var verkligen jättesöt (och snygg!) och vi bytte nr. Eftersom jag hade så mycket med student just då bestämde vi att vi skulle träffas igen på söndagen, alltså dagen efter studenten. Jag skulle höra av mig till honom (tyckte iallafall han). Visst! Och det tänkte jag göra oxå. Problemet var bara att min jävla fittmobil gick sönder när jag vaknade på söndagen. Så jag hann aldrig höra av mig till honom, och hans nr fanns bara på mobilen. Alltså puts väck när den slutade fungera. Så med andra ord kunde jag inte höra av mig vilket resulterade i att vi inte har hörts på två veckor nu. Och jag som var så glad...

Idag umgicks jag med Natalie, vilket var hur trevligt som helst som vanligt, och då berättade jag av en tillfällighet om denna kille. Det visade sig att hon visste vem han var, att han var kompis till hennes kompis och att de dessutom träffats ett par gånger med andra kompisar. Fan vad surt. Om jag sagt det till henne lite tidigare hade hon kunnat skaffa fram numret till killen. Visst, jag kan väl kanske få fram det nu med med lite trixande. Men att gå igenom massa besvär för att höra av sig efter såhär lång tid känns bara... konstigt.