Gång på gång känns det som om jag blir besviken. Besviken.. ja på livet kanske. Det kanske är mig det är fel på. Jag kanske bara hoppades på för mycket, kanske hade för stora förhoppningar.

Eller? Livet är ingen dans på rosor, det vet alla som har levt. Och hur man än gör så får man ändå fötterna fulla av taggar.

Det känns som om jag aldrig kan bli nöjd. Jag försöker se till det jag har och vara posivit, men det är lättare att se det man inte har. Hur man än försöker.

Kanske trodde jag helt enkelt att livet skulle bli lätt. Att man skulle få vara lycklig. Att känslor inte skulle förändras och att man inte skulle behöva fatta en massa svåra beslut. Att vissa saker aldrig borde ha fått hända medan andra borde ha gjort det för länge sen... Att allt skulle varit annorlunda.

Jag vet inte vad jag hoppades på. Det omöjliga kanske...

 

Price Of Love

8 juli 2009 23:33

Livet är en dans på rosor men man får vara varsam med var man sätter fötterna för dom jävlarna har taggar, men man ska ändå inte stå still för då tar insekterna och fästingarna och skadar dig istället:O
Nej nu kom jag lite ur spår men, hoppas du förstod vad jag menade :=)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig så jävla ensam. Det var längesen jag kände såhär. Trevligt att dessa känslor tenderar att komma tillbaka så man inte glömmer bort hur pissigt livet kan vara... Vad ska jag ta mig till nu? Den här stunden på dagen är den värsta, allt är...

För första gången i mitt liv har jag blivit rejält jävla dumpad. Och då räknar jag ändå bort tidigare förhållanden som bland annat slutat över sms för att mitt ex befann sig på okänd ort "utan täckning" och offentligt skaffade tjej veckan efter, elle...

Det är inte sant, jag har fått mig en egen liten stalker! En kille från min hemstad (kholm) som jag aldrig stött på tidigare, hur konstigt nu än det kan tyckas i en så liten stad. Eftersom jag vill vara lite schysst och inte lämna ut hans namn här ka...

Jag funderar på att skaffa en ny blogg. Jag känner att jag behöver en omstart i livet, med denna blogg känns det som om jag skriver efter ett visst mönster som jag nu har tröttnat på. Jag tänker ofta på saker som jag skulle vilja skriva om, men tänke...

När jag gick till och från jobbet idag kände jag för första gången att hösten var här. Visst har jag sett det förut och vetat om det, men idag var första gången jag verkligen kände det. Det var så kallt i luften, sådär fuktigt och rått som det blir n...