Allt känns skit nu. Det som kändes så bra. Förlåt mig. Varför sa jag allt detdär? Jag var orolig för Dig. Men ibland mår man bäst av att inte få sanningen kastad rakt i ansiktet. Ibland är det bättre att låtsas att allt är bättre än vad det är. Att kanske inte tänka på det. Förlåt mig. Dessutom har man alltid en tendens att överdriva när man är arg. Allt man ser är rött. Det enda man vill är att såra. Men det går över på ett ögonblick. Och sen måste man ångra alla ord, ångra dom så mycket att man önskar att någon kunde klippa av tungan mig.

Jag vet att jag borde säga allt det här till Dig istället för att skriva en blogg som Du förmodligen ändå aldrig kommer läsa. Men jag blev tvungen att få ur mig allt. Allt hemskt jag kände. Förlåt förlåt förlåt!

Jag hatar när vi bråkar. Jag gör det verkligen. Ändå gör vi det varje dag. Och om vad? Alltid är det något meningslöst iaf. För när det kommer till viktigare saker håller vi ofta med varandra. Och vi kan ju verkligen ha skitkul ihop. Så vad var det idag? En dator? Och så skriker vi så att halsarna blir hesa och grannarna döva. Jag vill inte ha det så. Jag älskar ju dig så jävla mycket. Hoppas du vet om det.

Förlåt mig än en gång Lillasyster. Jag älskar dig.