Fy fan vad trött jag är, det känns som om jag aldrig vart såhär trött. Ändå har jag sovit i ca tre timmar på dagen men känner mig fortfarande inte utvilad. Det kryper i kroppen, usch. Måste göra något... kanske skulle tvinga mamma att övningsköra lite. Men å andra sidan regnar det ute och det är så skönt att bara halvsitta i fotöljen här och lyssna på Lars Winnerbäck <3

Det är kontsigt egentligen hur mycket vädret kan styra hur man mår. När solen skiner och himlen är blå så har jag alltid lite lättare att leva. Inte bara psykiskt. Det känns väldigt ofta som om jag blir sjuk så fort molnen börjar torna upp sig. Näsan tjockar ihop sig och huvudet känns som om det vill explodera. Lyckligtvis har inte det hänt än. För tillfället känner jag mig i stort behov av en alvedon och några näsdroppar. Och varför? Det är molnigt ute såklart!