Senaste tiden har jag haft väldigt mycket otur när det gäller bussar, bussar jag missat, bussar andra missat som jag gått för att möta... och så även idag. Fast denna gång missade jag faktiskt inte bussen, kom bara inte ihåg vilken buss jag skulle med förrän en halvtimme efter att den hade gått. Det är anledningen till att jag fortfarande är hemma, för eftersom jag hade håltimme efter lektionen jag missade så kände jag ingen brådska att åka till skolan och sitta där så tar den efter bussen jag trodde jag skulle ta, dvs två bussar efter den jag borde tagit.

Svårt att hänga med? Skit samma, jag bloggar ändå mest för min egen skull.

Egentligen skulle jag vilja skriva dagbok igen, för där behöver man ju verkligen inte utelämna någonting som jag känner att jag måste göra här. Men jag har försökt ett antal gånger och det slutar alltid med att jag skriver så långa "inlägg" att jag får kramp i handen, har helt enkelt väldigt svårt att avsluta vilket gör att jag drar mig för att skriva i den. Nu var det väl nästan ett år sen, igen :p

Men det är så intressant att läsa i den sen, läsa om allt man glömt bort. Och då har jag ändå bara skrivit dagbok (till och från) i några år, tänk om 30 år vad lite jag kommer komma ihåg då.

Jag kanske borde börja igen, även om när jag säger dagbok får mig att tänka på en 10-årig flicka som skriver om hästar och första pussen.

Är det så? Är dagböcker bara till för såna på mellanstadiet?

För mig känns det som det, dock är det ett av de bästa sätten jag kan komma på om man faktiskt vill komma ihåg saker i sitt liv. vad man gjorde, hur man kände...

Så till dagens fråga innan jag måste springa till bussen, skriver ni dagbok?

Varför/varför inte?

 

Natalie

11 december 2009 16:58

Jag gjorde, just för att kunna hantera alla händelser. Jag mådde helt enkelt bättre efter att ha skrivit, en typ av terapi. Men tidsbristen gjorde att jag slutade, och nu är jag bara lat.

http://www.nogg.se/natalieolsson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig så jävla ensam. Det var längesen jag kände såhär. Trevligt att dessa känslor tenderar att komma tillbaka så man inte glömmer bort hur pissigt livet kan vara... Vad ska jag ta mig till nu? Den här stunden på dagen är den värsta, allt är...

För första gången i mitt liv har jag blivit rejält jävla dumpad. Och då räknar jag ändå bort tidigare förhållanden som bland annat slutat över sms för att mitt ex befann sig på okänd ort "utan täckning" och offentligt skaffade tjej veckan efter, elle...

Det är inte sant, jag har fått mig en egen liten stalker! En kille från min hemstad (kholm) som jag aldrig stött på tidigare, hur konstigt nu än det kan tyckas i en så liten stad. Eftersom jag vill vara lite schysst och inte lämna ut hans namn här ka...

Jag funderar på att skaffa en ny blogg. Jag känner att jag behöver en omstart i livet, med denna blogg känns det som om jag skriver efter ett visst mönster som jag nu har tröttnat på. Jag tänker ofta på saker som jag skulle vilja skriva om, men tänke...

När jag gick till och från jobbet idag kände jag för första gången att hösten var här. Visst har jag sett det förut och vetat om det, men idag var första gången jag verkligen kände det. Det var så kallt i luften, sådär fuktigt och rått som det blir n...