Coolt! Klickade mig in på min bloggsida (den som ni läser på nu) och såg att jag för exakt två år sen oxå hade problem med bussar. Lite coolt, för så många bloggar som har en titel med nåt med "buss" jag har faktiskt inte.

Senaste tiden har jag haft väldigt mycket otur när det gäller bussar, bussar jag missat, bussar andra missat som jag gått för att möta... och så även idag. Fast denna gång missade jag faktiskt inte bussen, kom bara inte ihåg vilken buss jag skulle med förrän en halvtimme efter att den hade gått. Det är anledningen till att jag fortfarande är hemma, för eftersom jag hade håltimme efter lektionen jag missade så kände jag ingen brådska att åka till skolan och sitta där så tar den efter bussen jag trodde jag skulle ta, dvs två bussar efter den jag borde tagit.

Svårt att hänga med? Skit samma, jag bloggar ändå mest för min egen skull.

Egentligen skulle jag vilja skriva dagbok igen, för där behöver man ju verkligen inte utelämna någonting som jag känner att jag måste göra här. Men jag har försökt ett antal gånger och det slutar alltid med att jag skriver så långa "inlägg" att jag får kramp i handen, har helt enkelt väldigt svårt att avsluta vilket gör att jag drar mig för att skriva i den. Nu var det väl nästan ett år sen, igen :p

Men det är så intressant att läsa i den sen, läsa om allt man glömt bort. Och då har jag ändå bara skrivit dagbok (till och från) i några år, tänk om 30 år vad lite jag kommer komma ihåg då.

Jag kanske borde börja igen, även om när jag säger dagbok får mig att tänka på en 10-årig flicka som skriver om hästar och första pussen.

Är det så? Är dagböcker bara till för såna på mellanstadiet?

För mig känns det som det, dock är det ett av de bästa sätten jag kan komma på om man faktiskt vill komma ihåg saker i sitt liv. vad man gjorde, hur man kände...

Så till dagens fråga innan jag måste springa till bussen, skriver ni dagbok?

Varför/varför inte?