Fick kritik över mitt inlägg om jul. Eller rättare sagt, om julen i sig och hur överskattad den är.

Och ärligt talat (hör och häpna) så kan jag faktiskt hålla med. Visst är julen överskattad på många sätt. Särskillt när det gäller affärerna. De börjar med julpynt och presenterbjudanden lagom tills augusti ungefär. Det kan jag tycka är överdrivet. Alla grejer man måste köpa och att allt måste vara så dyrt, jag tycker inte bättre om en present bara för att den är dyr (det skulle ju vara som att säga att jag tycker bäst om min rikaste släkting). Nej det viktigaste är omtanken bakom presenten, det behöver ju inte ens vara en köpt sak.

När jag var liten brukade jag alltid göra presenterna till mamma och pappa och min syster. Det är väl den personligaste gåva man kan få?! En teckning eller en dikt, eller kanske nåt fint man gjort i skolan. Ärligt talat gjorde jag saker själv väldigt länge, gör det fortfarande om jag har någon fantasi till det. Även då sakerna har förändrats lite med åren.

Så vad ville jag då få fram med allt detta inlägg? Jag tycker verkligen inte att julen bara handlar om presenterna, det är hela stämningen runt jul. Pynta granen och lägga paketen därunder, göra julgodis och träffa alla släktingar. Äta julmat som jag faktiskt aldrig gillat och bara ha det mysigt.

Så när jag ser fram emot jul ser jag inte bara fram emot Tomten och hans säck (även om det är väldigt roligt att se nu när man vet vilka som döljer sig därunder) utan jag tycker om hela julstämningen. För mig är det en känsla av gemenskap. Jag ser fram emot julen nu nästan lika mycket som när jag var liten, och varför? För julen får mig att känna mig som ett litet barn igen, och jag älskar det.

Men kanske är det bara jag som vid 18 års ålder fortfarande lyckas hålla kvar vid min barndomsbild av julen? Hur ser julen ut för er? Ser ni fram emot den eller vill ni bara sova förbi den 24 december?

Vad är det bästa/sämsta med julen?