Sitter här och äter youghurt. Det är rätt gott faktiskt, men framför allt hungersdämpande. Efter en lång dag i skolan utan i stort sett någon mat har man hunnit bli rätt hungrig tills man kommit hem. Men jag vet, om jag nu är så hungrig så borde jag väl äta något annat än bara lite youghurt. Helt rätt! Och det ska jag. Om en stund blir det taco, måste spara plats i magen för det oxå=)

För övrigt har det hunnit bli väldigt kallt. Noll grader ute nu, det är knappt så man klarar av att gå från bussen och hem utan att förvandlas till en glasspinne. Och det värsta är att kallare kommer det att bli, kanske 30 grader kallare innan vintern är slut. Hur jag har överlevt förgångna år är ett mysterium för mig. Men kanske är det så att man faktiskt lär sig att anpassa sig till ett kallare klimat när det blir vinter. Jag kommer ihåg många sommarkvällar då man suttit i lager med filtar och tröjor och huttrat för att det är under 20 grader ute. Då är det värt att tänka på de kalla vinternätter som komma skall, med frost, is och snö. Då är det bara 20 grader inomhus, om man eldar vill säga.

Och här sitter jag framför en sprakande brasa klädd i flera lager tröjor i ett rum som inte alls är 20 grader varmt och tänker på sommaren. Dom ljusa sommardagarna då man gick in för att svalka sig från solen eller helt enkelt bara kastade sig i sjön. Samma sjö som återigen snart kommer vara frusen, som jag så många år åkt skridskor och spark på.

Tänk vilket underbart land Sverige är, med alla dessa variationer i klimatet. Visst är det lätt att klaga på vintern, med sitt dryga mörker och kalla nätter. Men det finns mycket som är bra med vintern oxå såsom isen och snön, att kunna åka skridskor, pulka och skidor, eller göra en snöängel. Eller bara ångan genom munnen. De sprakande brasorna och varma filtarna. Och kanske hör det till att längta till sommaren när det är vinter. För vem längtar inte till våren i februari? Då när man börjar tro att det aldrig kommer bli varmare, att snön aldrig ska försvinna och lämna plats för blommorna.

Hur man blir alltid lika förvånad när våren väl kommer, och varje litet vårtecken håller en glad i en vecka. Och kanske är det just det som är det bästa med vintern, att hur lång den än verkar så släpper den alltid till slut sitt kalla tag om oss.