Sitter o chattar på msn. Jag skriver som om jag var totalt övertrött, inget har något sammanhang (även i denna blogg märker jag, får skärpa till mig) sen är jag inte seriös för 5 öre.

Men inom mig så är det helt annorlunda. Jag känner mig tom. Tom på känslor, det var längesen jag grät. Tårar brukar ofta göra ont, men dom hjälper oxå. Det är bra och visa hur man mår.

Och här sitter jag nu, önskar att jag kunde känna nått igen. Nått annat än denna tomhet.

Det kändes såhär strax efter det att morfar dött oxå. Jag var ledsen till max men kände mig ändå bara tom. När jag äntligen kunde börja gråta igen så grät jag för allt jag inte gråtit för innan.

Det gjorde så ont, mycket ondare än om jag istället släppt ut allt jag hade inom mig på än gång.

Men ibland går det helt enkelt inte att vara ledsen, även fast man skulle vilja. Även fast man känner att det skulle behövas...