Och vad fan ska jag göra nu hade jag tänkt?

Inget! För jag har inte tänkt...

...eller kanske förresten, men jag har iaf inte tänkt nått bra för jag har inte kommit fram till ett skit.

Helvete!

Ibland får jag känslan av att tiden går alldeles för sakta. Att inget alls händer. Men så ändras allt och tiden börjar gå alldeles för fort. Att jag på något sätt bara följer med i de svängar som livet erbjuder men samtidigt är inte JAG närvarande. Det är bara skalet, insidan är någon annanstans. Men egentligen var inte tid det ordet jag syftade på. Mitt ord går inte och förklara. Det jag menar är iaf att jag är så förvirrad just nu. Vet varken ut eller in. Och ju mer jag funderar och försöker komma fram till något desto mer går tiden. Den bara går och går och jag tvingas följa med. Jag kanske är konstig som tycker att jag har det bra som jag har det, att inget behöver förändras med hjälp av tid. Kanske har jag bara dåliga erfarenheter av när tiden har gått. Men det är så jag känner. Usch. Ärligt talat förstår jag inte hur alla människor lyckas leva så pass bra som de gör.

Leva är en konst. Vissa lyckas med sina konstverk, andra inte. Hoppas bara min tavla blir fin i slutänden.

Förresten ljög jag i min förra blogg. Men det är inte så viktigt