Nån som har ett liv till salu? Isåfall skulle jag gärna kunna tänka mig att köpa ett.

För jag har verkligen tröttnat på mitt. Det är alltid samma saker som händer, om det händer nått överhuvudtaget. Och det är alltid med samma personer. Det blir enformigt i längden.

Nu har det gått en lång tid. Mitt liv går fortfarande bara i repris. Det börjar bli väldigt tjatigt. Känns som om jag vet vad som kommer hända redan innan det hänt. Det är det värsta med repriser, efter ett tag lär man dom sig utantill...

Fan vad jag klagar. Det känns som om jag inte gör annat. Iaf inte när jag bloggar. Men det har blivit så att jag bara bloggar när jag är på dåligt humör och då är det bara dåliga saker man tänker på.

Det känns förresten som om det är ganska ofta nu för tiden som det är så. Att jag är på dåligt humör, känner mig nere eller ledsen.

Sista tiden tror jag att jag iaf gråtit en gång om dagen vid olika tillfällen. Men det går väl i perioder detdär. Hoppas bara att denna period är över snart.

Förra våren var hemsk på det sättet. Jag var bara deprimerad och deprimerad. Jag väntade på att det nån gång skulle ta slut och jag skulle kunna se glädje i livet igen men det tog aldrig slut. Inte förran skolan gjorde det. Det var nog ganska mycket dens fel oxå för den delen. Jag är livrädd för att det ska bli så iår oxå. Att jag ska hamna i en svacka så djup att jag kanske inte lyckas ta mig upp igen.

Men man tar sig väl upp igen? Eller? Först när jag tänkte på det var det självklart. Klart det kommer kännas bättre igen, hur illa det än känns för stunden. För det MÅSTE kännas bättre. Det MÅSTE bli bättre än såhär.

Men så slog det mig: Dom som tar självmord då, dom som faktsikt väljer att ta sitt eget liv. Vart tog deras hopp vägen. Det kommer till en viss punkt och sen går det inte längre. Man inser att livet inte är värt att leva om det ska kännas såhär. Man kan inte ens inbilla sig att det kommer kännas bättre sen.

Man ger upp. Alla tar sig inte upp igen...

 

Exorcisten

1 mars 2008 09:09

Jag håller med "Anonym". Du kanske borde börja värdesätta det du har. Vad skulle hända om nån av dom " samma gammla personerna" skulle försvinna?
Jag tror inte dom känner sig så uppskattade med tanke på vad du skriver, jag skulle inte känna så i alla fall.

Livet blir inte roligare än vad man gör det till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig så jävla ensam. Det var längesen jag kände såhär. Trevligt att dessa känslor tenderar att komma tillbaka så man inte glömmer bort hur pissigt livet kan vara... Vad ska jag ta mig till nu? Den här stunden på dagen är den värsta, allt är...

För första gången i mitt liv har jag blivit rejält jävla dumpad. Och då räknar jag ändå bort tidigare förhållanden som bland annat slutat över sms för att mitt ex befann sig på okänd ort "utan täckning" och offentligt skaffade tjej veckan efter, elle...

Det är inte sant, jag har fått mig en egen liten stalker! En kille från min hemstad (kholm) som jag aldrig stött på tidigare, hur konstigt nu än det kan tyckas i en så liten stad. Eftersom jag vill vara lite schysst och inte lämna ut hans namn här ka...

Jag funderar på att skaffa en ny blogg. Jag känner att jag behöver en omstart i livet, med denna blogg känns det som om jag skriver efter ett visst mönster som jag nu har tröttnat på. Jag tänker ofta på saker som jag skulle vilja skriva om, men tänke...

När jag gick till och från jobbet idag kände jag för första gången att hösten var här. Visst har jag sett det förut och vetat om det, men idag var första gången jag verkligen kände det. Det var så kallt i luften, sådär fuktigt och rått som det blir n...