Nu är det värre. Det känns som om det onda har tagit överhanden. Jag känner inte längre alls för att skratta. Jag vill bara gömma mig, gräva ner mig själv långt ner, så långt att ingen hittar mig. Och där vill jag sen ligga tills det blir sommar. Tills mina tankar åter går i dur.

Det var bättre förut, när jag fortfarande inte visste om jag var glad eller ledsen... nu vet jag att det var det sista.

Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Det spelar ingen roll hur många som älskar mig, jag är fortfarande lika ensam. Ensam i hålet jag grävt till mig själv, och jag kan inte ta mig upp. Den enda som skulle kunna hjälpt mig upp, den enda som skulle vart stark nog är pappa. Men han är död och honom får jag aldrig någonsin se igen, aldrig. Det gör så ont i mig.

Och enda sen morfar dog har mitt hål bara blivit djupare och ännu svårare att ta sig upp ur...

Jag vill inte må såhär

 

lisa

20 januari 2008 17:09

Jag ska försöka hjälpa dig upp. Jag kommer alltid försöka. Och går det inte, så hoppar jag ner till dig. För jag är hellre ledsen med dig, än glad utan dig.
Jag älskar dig så mycket Sara

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig så jävla ensam. Det var längesen jag kände såhär. Trevligt att dessa känslor tenderar att komma tillbaka så man inte glömmer bort hur pissigt livet kan vara... Vad ska jag ta mig till nu? Den här stunden på dagen är den värsta, allt är...

För första gången i mitt liv har jag blivit rejält jävla dumpad. Och då räknar jag ändå bort tidigare förhållanden som bland annat slutat över sms för att mitt ex befann sig på okänd ort "utan täckning" och offentligt skaffade tjej veckan efter, elle...

Det är inte sant, jag har fått mig en egen liten stalker! En kille från min hemstad (kholm) som jag aldrig stött på tidigare, hur konstigt nu än det kan tyckas i en så liten stad. Eftersom jag vill vara lite schysst och inte lämna ut hans namn här ka...

Jag funderar på att skaffa en ny blogg. Jag känner att jag behöver en omstart i livet, med denna blogg känns det som om jag skriver efter ett visst mönster som jag nu har tröttnat på. Jag tänker ofta på saker som jag skulle vilja skriva om, men tänke...

När jag gick till och från jobbet idag kände jag för första gången att hösten var här. Visst har jag sett det förut och vetat om det, men idag var första gången jag verkligen kände det. Det var så kallt i luften, sådär fuktigt och rått som det blir n...