Ett tag nu har jag försökt att leva på ytan och vara positiv. Allt för att undvika att hamna i en svacka igen. Men min avstängnad av känslor har även gjort att jag inte varit glad.

Igår brast min barriär. Jag bröt ihop och kunde inte sluta gråta. Mamma kom in till mig efter ett tag och tröstade mig och försökte få mig på fötter igen. Jag reste inte på mig. Då drog hon upp min persienn. Jag kollade mot sjön och såg hur fin den var. Det var som om jag aldrig hade sett det förut.

Det var då jag insåg det. Jag lever inte! Jag njuter inte av livet och jag lever inte. Det var en hemsk insikt. Visst, jag lever. Men jag känner det inte. Dag efter dag går och jag är bara trött och mellankolisk. Jag orkar knappt träffa folk. Jag försöker sova så mycket som möljigt för att tiden ska gå fortare. Det är inget liv. Inget liv som jag vill leva iallafall.
Jag vill ha en förändring. Få känna att jag lever. Men jag vet inte hur. Det var så längesen jag levde att jag har glömt bort hur det känns. Längesen jag tänkte "fan vad kul det här är!" eller " fy fan vad vackert det är".

Jag vill leva och jag vill njuta av livet. Men jag vet inte hur...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig så jävla ensam. Det var längesen jag kände såhär. Trevligt att dessa känslor tenderar att komma tillbaka så man inte glömmer bort hur pissigt livet kan vara... Vad ska jag ta mig till nu? Den här stunden på dagen är den värsta, allt är...

För första gången i mitt liv har jag blivit rejält jävla dumpad. Och då räknar jag ändå bort tidigare förhållanden som bland annat slutat över sms för att mitt ex befann sig på okänd ort "utan täckning" och offentligt skaffade tjej veckan efter, elle...

Det är inte sant, jag har fått mig en egen liten stalker! En kille från min hemstad (kholm) som jag aldrig stött på tidigare, hur konstigt nu än det kan tyckas i en så liten stad. Eftersom jag vill vara lite schysst och inte lämna ut hans namn här ka...

Jag funderar på att skaffa en ny blogg. Jag känner att jag behöver en omstart i livet, med denna blogg känns det som om jag skriver efter ett visst mönster som jag nu har tröttnat på. Jag tänker ofta på saker som jag skulle vilja skriva om, men tänke...

När jag gick till och från jobbet idag kände jag för första gången att hösten var här. Visst har jag sett det förut och vetat om det, men idag var första gången jag verkligen kände det. Det var så kallt i luften, sådär fuktigt och rått som det blir n...